Från forntid till nutid – Assyrierna som bevarat sin historia mot alla odds

Det assyriska folket har en lång och rik historia som sträcker sig över flera tusen år, med rötter i de gamla civilisationerna i Mesopotamien. Trots århundraden av förföljelser, tvångsförflyttningar och krig har det assyriska folket lyckats bevara sin identitet, sitt språk och sin kristna tro. Under 1900-talet drabbades assyrierna särskilt hårt under folkmordet Sayfo 1915, då hundratusentals assyrier, tillsammans med armenier och pontiska greker, systematiskt förföljdes och mördades i dåvarande Osmanska riket.

I denna intervju delar Sparel Danho, med bakgrund i den assyriska rörelsen i Sverige, med sig av sin kunskap om folkmordet, de historiska områden där assyrier levt, och hur den assyriska identiteten bevaras i dagens Mellanöstern. Intervjun berör också assyriska symboler, flaggan, samt de få kvarvarande samhällen där språket Assyriska fortfarande talas.

Det är en berättelse om lidande men också om överlevnad, tro och kulturell styrka – och en påminnelse om vikten av att bevara ett av världens äldsta folk.

Under våren uppmärksammas det assyriska kulturarvet särskilt genom utställningen av konstverk på Nationalmuseum i Stockholm, där assyriska konstföremål för första gången på decennier ställs ut efter att ha varit nedpackade och gömda. Detta ger en unik möjlighet för svenska besökare att ta del av konstverket och dess historiska betydelse.

Vad föreställer konstverket i Nationalmuseum i Stockholm, från vilken tidsperiod kommer det, och hur hamnade det i Sverige/Nationalmuseum?

Assyrien var under många hundra år det mäktigaste riket i Mellanöstern, med en storhetstid under perioden ca 900–600 f.Kr. Den över två meter höga, nyinstallerade reliefen på Nationalmuseum är en av omkring 400 reliefplattor som en gång täckte väggarna i de viktigaste rummen i kung Assurnasirpal II:s palats i den assyriska huvudstaden Kalah, idag kallad Nimrud. Assurnasirpal regerade mellan 883 och 859 f.Kr. och flyttade 879 rikets huvudstad till Nimrud där han lät uppföra tempel och palats. Reliefen var ursprungligen målad och har suttit i ett mindre rum i anslutning till den stora festsalen där de flesta väggplattorna hade samma motiv: ett bevingat skyddsväsen intill palmträd med stiliserade blad.

Den assyriska konsten skapade sensation när palatsen i Nimrud, Khorsabad och andra platser grävdes ut av brittiska och franska arkeologer på 1840- och 50-talen. Skulpturerna avlägsnades från byggnaderna och fördes till museer i Europas och Nordamerikas städer, ibland under kaotiska former. Nationalmuseums relief var en gåva från Sveriges änkedrottning Josefina år 1866, när museibyggnaden invigdes. Hur och när drottningen mottog reliefen är inte känt. De skulpturer som fanns kvar i palatset i Nimrud förstördes till största delen 2015 av terrororganisationen Islamiska staten.

Hur lever minnet av Seyfo kvar inom assyriska familjer och samfund?

Minnet av Seyfo – det folkmord som drabbade assyrier/syrianer/kaldéer under Osmanska rikets sista år, särskilt år 1915 – lever starkt kvar inom assyriska familjer och samfund världen över. Inom många assyriska familjer förs minnet vidare genom muntlig tradition: äldre generationer delar med sig av personliga berättelser, vittnesmål och familjeöden som ofta har präglat släktens historia. Dessa berättelser fungerar som en levande länk mellan dåtid och nutid och hjälper yngre generationer att förstå den historiska smärta och det trauma som fortfarande påverkar identiteten.

Utöver familjens roll spelar även assyriska föreningar, kyrkor och organisationer en viktig roll i att hålla minnet vid liv. Varje år uppmärksammas Seyfo den 24 april, ofta genom minnesceremonier, föreläsningar, utställningar, gudstjänster, filmvisningar och demonstrationer. Dessa arrangemang äger rum i Sverige, Tyskland, Nederländerna, USA, Australien och andra länder där den assyriska diasporan är stark.

Minnet av Seyfo är också en del av en politisk kamp för erkännande. I Sverige har Riksdagen officiellt erkänt Seyfo som folkmord (2010), något som gett ytterligare legitimitet åt minnesarbetet. Böcker, akademisk forskning, dokumentärfilmer och projekt som “Seyfo Center” bidrar till att samla och sprida kunskap om händelserna.

På vilket sätt påverkar Seyfo dagens assyrier, särskilt i diasporan?

Seyfo har lämnat ett djupt psykologiskt och emotionellt sår inom det assyriska folket. Många familjer bär på en kollektiv sorg och rädsla, där berättelser om mördade släktingar, flykt och förlorade hem har blivit en del av identiteten. Detta trauma går i arv, även till yngre generationer som inte själva upplevt folkmordet. Det skapar en känsla av historisk orättvisa, förlust och ibland rotlöshet, vilket i sin tur kan påverka psykisk hälsa, självbild och tillhörighet.

Seyfo markerade början på en långvarig våg av tvångsförflyttningar av assyrier från sina ursprungliga områden i dagens Turkiet, Syrien, Irak och Iran. Denna exil har lett till att stora delar av befolkningen idag lever i diasporan – i länder som Sverige, Tyskland, USA, Australien och Nederländerna. Där har assyrier tvingats börja om sina liv, ofta utan möjlighet att återvända till sina förfäders hemland.

Folkmordet ledde till geografisk och kulturell splittring. Assyrier som flydde bosatte sig i olika länder, vilket lett till en mångfald av dialekter, religiösa tillhörigheter (t.ex. syrisk-ortodoxa, kaldeiska, assyriska kyrkan) och nationella identiteter. Dessa skillnader har ibland skapat inre spänningar inom samfundet, där enighet kring språk, namn och strategi för erkännande av Seyfo kan vara svår att uppnå.

I diasporan lever assyrier ofta i länder där de är en liten minoritet. Detta ökar risken för kulturell och språklig assimilering. Unga assyrier som växer upp i västvärlden kan ha svårt att behålla sitt modersmål, sina traditioner och sin religiösa tillhörighet. Bristen på ett geografiskt centrum försvårar också möjligheterna att bevara och utveckla assyrisk kultur på ett samlat sätt.

Samtidigt har Seyfo lett till ökad politisk medvetenhet och mobilisering inom diasporan. Många assyrier är idag engagerade i människorättsfrågor, kulturarvsarbete och kampen för officiellt erkännande av folkmordet. Särskilt i Sverige, där assyrier har tillgång till föreningsliv, utbildning och politisk representation, har detta lett till att Seyfo fått en central roll i att forma en modern assyrisk identitet – en identitet byggd på både sår och styrka.

Finns det fortfarande assyriska byar, kyrkor eller kulturella monument kvar i dagens Irak, Turkiet, Syrien eller Iran? Hur bevarar de assyrisk kultur och språk – pratar de fortfarande assyriska?

Ja, det finns fortfarande assyrier kvar i byar och samhällen i Irak, Turkiet, Syrien och Iran, även om antalet har minskat drastiskt på grund av konflikter, förföljelser och migration. Dessa samhällen spelar en viktig roll i att bevara det assyriska språket (med sina olika dialekter), kulturen och religionen.

• I Turkiet, särskilt i det historiska området Tur Abdin, finns ett fåtal assyriska byar som fortfarande är bebodda – till exempel Midyat, Kafro, Anhil och Hah. Många av de som bor där idag är äldre eller återvändare från diasporan i Sverige och Tyskland. I dessa byar pratar man fortfarande olika dialekter av assyriska, och man vårdar lokala traditioner, kyrkliga högtider och hantverk. Men befolkningen är liten och hotas av fortsatt utvandring, ekonomiska svårigheter och rättsliga tvister om mark.

• I nordöstra Syrien, särskilt i städer som Qamishli, Hassakeh och byar i Khabur-regionen, lever fortfarande assyriska samhällen. Här finns starka kyrkostrukturer, bland annat kyrkor som Mor Afrem, Mor Gabriel och Mariam al-Adra (Jungfru Maria-kyrkan). I dessa områden firas högtider som påsk och jul enligt den syrisk-ortodoxa kalendern, och arameiska (västassyriska) lärs ut i vissa kyrkliga skolor. Trots kriget i Syrien har vissa samhällen fortsatt sin verksamhet, men många har också tvingats fly.

• I Irak, särskilt i den autonoma regionen Kurdistan, finns fortfarande flera assyriska byar såsom Bakhetme, Ainkawa, Diana, Nala, och Alqosh. Efter ISIS framfart har många assyrier lämnat sina hem, men några har återvänt och återuppbyggt sina samhällen. Viktigt att nämna är att det i Irak har grundats skolor, förskolor och till och med ett universitet där undervisningen delvis sker på assyriska. I Alqosh ligger även det historiska Rabban Hormizd-klostret, ett av de viktigaste klostren för den kaldeiska och assyriska kristna traditionen.

• I Iran, främst i området Urmia i nordväst, finns ett fåtal assyriska familjer kvar. Här finns kyrkor och skolor, och det arameiska språket talas fortfarande inom vissa kretsar, även om det sker en snabb assimilation.

Kloster, kyrkor och monument som fortfarande vårdas eller besöks:

• Mor Gabriel-klostret (397 e.Kr.) i Tur Abdin, Turkiet – ett av världens äldsta fungerande kristna kloster.

• Mar Mattai-klostret i Irak – grundat på 300-talet och fortfarande aktivt.

• Deir Zafaran (Saffransklostret) i Turkiet – ett religiöst och kulturellt centrum för den syrisk-ortodoxa kyrkan.

• Kyrkor i Qamishli och Alqosh som används för både gudstjänster och kulturella evenemang.

Vilka områden var mest drabbade fanns det specifika byar eller städer; 

Tur Abdin (sydöstra Turkiet)
Ett historiskt assyriskt område fullt av kloster och kyrkor.
Viktiga orter:

• Midyat – tusentals assyrier massakrerades här och i omgivande byar.

• Azakh (dagens İdil) – plats för hårt motstånd mot osmanska trupper.

• Beth Zabday (dagens Cizre) – utsattes för systematiska attacker.

Hakkari (sydöstra Turkiet/norra Irak)
Höglandet där många bergsassyrier bodde.

• De flesta byarna förstördes, och tusentals dödades eller fördrevs.

• Assyrier här tillhörde främst den Assyriska Österns kyrka.

Van-regionen

• Här fanns både armenisk och assyrisk befolkning.

• Shatak och andra byar utsattes för samordnade massakrer.

Mardin-regionen

• En blandad stad med assyrier, armenier och muslimer.

• Många assyrier i Mardin och omkringliggande byar avrättades eller deporterades.

Urfa (Edessa)

• Viktigt religiöst centrum för syrianer.

• Många avrättades i massgravar eller brändes inne i sina kyrkor.

Diyarbakir (Amed)

• Stad där guvernören Mehmed Reshid beordrade massmord på både armenier och assyrier.

• Även biskopar och präster avrättades.

Vad symboliserar stjärnan och färgerna på den assyriska flaggan?

Den Assyriska flaggan består av en gyllene cirkel i centrum som representerar solen.
Dess exploderande och stormiga flammor genererar värme och ljus för att underhålla jorden och allt levande.

Den fyruddade stjärnan som omringar solen symboliserar landskapet. Dess ljusblåa färg till fridfullhet.

De vågiga ränderna som utsträcker sig från centrum till flaggans fyrkanter är de tre betydande floderna i vårt hemland, nämligen Tigris, Eufrat och Zawa.

• Den mörkblåa randen representerar Eufrat vars namn härstammar från det Assyriska ordet Prat vilket betyder Per-u-ta och betyder på svenska överflöd/rikedom.

• Den vita randen mellan de bägge mäktiga floderna är Zawa. Den vita färgen symboliserar lugn och fred.

• Några har tolkat de röda, vita, blåa ränderna som den motorväg som skall föra de skingrade Assyrierna tillbaka till sina fäders hemland.

Ovanför den blåa stjärnan avbildas guden Ashur (Assur), som vaktar över landet, flaggan och nationen som flaggan avser.

Flaggan symboliserar också solsystemet. De fyra årstiderna (vår,vinter, sommar och höst) de tre strålarna i varje hörn är de tre månaderna som finns i varje årstid, gula cirkeln är guden shamash (solguden).

Vi glömmer aldrig 

Δεν ξεχνάμε ποτέ !! 

Συντακτική ομάδα