Υπερβόρειοι

Visar inlägg med etikett Ασσυριακή Ομοσπονδία Σουηδίας. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ασσυριακή Ομοσπονδία Σουηδίας. Visa alla inlägg

tisdag 17 juni 2025

Νέο μνημείο για τα θύματα της τριάδας Γενοκτονιών του 1915 στο Södertälje–Με σταυρό το μνημείο

Λίγες μέρες μετά την Ημέρα Μνήμης των Θυμάτων της Ποντιακής Γενοκτονίας (19 Μαΐου), η συζήτηση για την εμφάνιση του νέου μνημείου στο Södertälje έφτασε σε σημείο καμπής. Το μνημείο, το οποίο πρόκειται να τοποθετηθεί στο Turingelunden, αποτελούσε αντικείμενο πολιτικής διελκυστίνδας, με κυρίαρχο ερώτημα αν θα περιλαμβάνει ή όχι τον σταυρό ως θρησκευτικό σύμβολο των θυμάτων.

Η πρόταση για το μνημείο ξεκίνησε ήδη από το 2006 και η επίσημη διαδικασία προώθησής του ξεκίνησε το 2018. Όταν όμως παρουσιάστηκε το σχέδιο του μνημείου χωρίς θρησκευτικό στοιχείο, συναντήθηκε με έντονη απογοήτευση από τους συριακούς συλλόγους της περιοχής.

Ο Habib Dilman, πρόεδρος της Συριακής Ομοσπονδίας, δήλωσε στο SVT Nyheter Södertälje:

«Αυτοί που δολοφονήθηκαν είχαν ένα κοινό: ότι ήταν Χριστιανοί, και αυτό θα έπρεπε να αποτελεί μέρος του μνημείου.»

Η πίεση από την κοινότητα οδήγησε τους τοπικούς πολιτικούς να επανεξετάσουν τη στάση τους. Οι Χριστιανοδημοκράτες πρότειναν να προστεθεί σταυρός στη μνημειακή πέτρα, και η πρότασή τους τελικά υποστηρίχθηκε από όλα τα κόμματα.

Η Boel Godner (Σοσιαλδημοκράτες), δήμαρχος του Södertälje, δήλωσε:

«Καθήκον μας δεν είναι να διχάσουμε τους κατοίκους του Södertälje, αλλά φυσικά να προσπαθήσουμε να τους ενώσουμε. Και μπορέσαμε να συμφωνήσουμε στην επιτροπή μας ότι ο σταυρός θα πρέπει να υπάρχει στο μνημείο.»

Τα εγκαίνια του νέου μνημείου έχουν οριστεί για τις 24 Απριλίου 2026, ανήμερα της επίσημης ημέρας μνήμης της Γενοκτονίας των Χριστιανικών Μειονοτήτων της Οθωμανικής Αυτοκρατορίας.

Τρισάγιο στο Örebro – Τιμή στη Μνήμη των Θυμάτων

Στις 18 Μαΐου 2025, πραγματοποιήθηκε τρισάγιο στο Örebro, στο μνημείο που έχει ανεγερθεί προς τιμήν των θυμάτων της Τριάδας Γενοκτονίας (Αρμενίων, Ασσυρίων/Σύριων/Χαλδαίων και Ποντίων Ελλήνων). Η τελετή έγινε με σεβασμό και συγκίνηση, με την παρουσία μελών της θρησκευτικής τοπικής κοινότητας τονίζοντας τη σημασία της μνήμης και της ενότητας.

Το μνημείο στο Örebro είναι ένα από τα τρία που υπάρχουν στη Σουηδία, μαζί με εκείνα στο Norrköping και σύντομα στο Södertälje.

Η Πολιτική και η Διεθνής Διάσταση

Η επίσημη στάση της Σουηδίας απέναντι στη γενοκτονία του 1915, γνωστής και ως Seyfo, παραμένει αμφίθυμη. Αν και το σουηδικό κοινοβούλιο το 2010 αναγνώρισε τη γενοκτονία, καμία κυβέρνηση από τότε δεν την έχει επισήμως υιοθετήσει ως κρατική θέση, φοβούμενη τις αντιδράσεις της Τουρκίας.

Η Αντιπρόεδρος της Κυβέρνησης, Ebba Busch (Χριστιανοδημοκράτες), είχε δηλώσει πέρσι από το Södertälje:

«Πιστεύω ότι αυτό θα σήμαινε μεγάλη ίαση για πολλούς στη Σουηδία, αλλά θα ήταν επίσης ένα σημαντικό μήνυμα για άλλες ομάδες, όπου βλέπουμε διωγμούς κατά των Χριστιανών στη Μέση Ανατολή, που είναι φρικιαστικοί.»

Σχόλιο από την κοινότητα των Ασσυρίων

Η ιστοσελίδα μας επικοινώνησε με τον Sparel Danho, μέλος του συλλόγου των Ασσυρίων στη Botkyrka, ο οποίος χαιρέτισε την ιστορική απόφαση:

«Ένα μεγάλο ευχαριστώ και συγχαρητήρια σε όλους μας! Είναι σημαντικό να γνωρίζουμε την ιστορία μας και να μαθαίνουμε από παρόμοια σκοτεινά γεγονότα, ώστε να αποφύγουμε την επανάληψη τους και να μπορούμε να ζούμε μια υγιή και με σεβασμό ζωή μαζί, ανεξάρτητα από υπόβαθρο ή εθνικότητα.»

Συντακτική ομάδα 

måndag 2 juni 2025

Från forntid till nutid – Assyrierna som bevarat sin historia mot alla odds

Det assyriska folket har en lång och rik historia som sträcker sig över flera tusen år, med rötter i de gamla civilisationerna i Mesopotamien. Trots århundraden av förföljelser, tvångsförflyttningar och krig har det assyriska folket lyckats bevara sin identitet, sitt språk och sin kristna tro. Under 1900-talet drabbades assyrierna särskilt hårt under folkmordet Sayfo 1915, då hundratusentals assyrier, tillsammans med armenier och pontiska greker, systematiskt förföljdes och mördades i dåvarande Osmanska riket.

I denna intervju delar Sparel Danho, med bakgrund i den assyriska rörelsen i Sverige, med sig av sin kunskap om folkmordet, de historiska områden där assyrier levt, och hur den assyriska identiteten bevaras i dagens Mellanöstern. Intervjun berör också assyriska symboler, flaggan, samt de få kvarvarande samhällen där språket Assyriska fortfarande talas.

Det är en berättelse om lidande men också om överlevnad, tro och kulturell styrka – och en påminnelse om vikten av att bevara ett av världens äldsta folk.

Under våren uppmärksammas det assyriska kulturarvet särskilt genom utställningen av konstverk på Nationalmuseum i Stockholm, där assyriska konstföremål för första gången på decennier ställs ut efter att ha varit nedpackade och gömda. Detta ger en unik möjlighet för svenska besökare att ta del av konstverket och dess historiska betydelse.

Vad föreställer konstverket i Nationalmuseum i Stockholm, från vilken tidsperiod kommer det, och hur hamnade det i Sverige/Nationalmuseum?

Assyrien var under många hundra år det mäktigaste riket i Mellanöstern, med en storhetstid under perioden ca 900–600 f.Kr. Den över två meter höga, nyinstallerade reliefen på Nationalmuseum är en av omkring 400 reliefplattor som en gång täckte väggarna i de viktigaste rummen i kung Assurnasirpal II:s palats i den assyriska huvudstaden Kalah, idag kallad Nimrud. Assurnasirpal regerade mellan 883 och 859 f.Kr. och flyttade 879 rikets huvudstad till Nimrud där han lät uppföra tempel och palats. Reliefen var ursprungligen målad och har suttit i ett mindre rum i anslutning till den stora festsalen där de flesta väggplattorna hade samma motiv: ett bevingat skyddsväsen intill palmträd med stiliserade blad.

Den assyriska konsten skapade sensation när palatsen i Nimrud, Khorsabad och andra platser grävdes ut av brittiska och franska arkeologer på 1840- och 50-talen. Skulpturerna avlägsnades från byggnaderna och fördes till museer i Europas och Nordamerikas städer, ibland under kaotiska former. Nationalmuseums relief var en gåva från Sveriges änkedrottning Josefina år 1866, när museibyggnaden invigdes. Hur och när drottningen mottog reliefen är inte känt. De skulpturer som fanns kvar i palatset i Nimrud förstördes till största delen 2015 av terrororganisationen Islamiska staten.

Hur lever minnet av Seyfo kvar inom assyriska familjer och samfund?

Minnet av Seyfo – det folkmord som drabbade assyrier/syrianer/kaldéer under Osmanska rikets sista år, särskilt år 1915 – lever starkt kvar inom assyriska familjer och samfund världen över. Inom många assyriska familjer förs minnet vidare genom muntlig tradition: äldre generationer delar med sig av personliga berättelser, vittnesmål och familjeöden som ofta har präglat släktens historia. Dessa berättelser fungerar som en levande länk mellan dåtid och nutid och hjälper yngre generationer att förstå den historiska smärta och det trauma som fortfarande påverkar identiteten.

Utöver familjens roll spelar även assyriska föreningar, kyrkor och organisationer en viktig roll i att hålla minnet vid liv. Varje år uppmärksammas Seyfo den 24 april, ofta genom minnesceremonier, föreläsningar, utställningar, gudstjänster, filmvisningar och demonstrationer. Dessa arrangemang äger rum i Sverige, Tyskland, Nederländerna, USA, Australien och andra länder där den assyriska diasporan är stark.

Minnet av Seyfo är också en del av en politisk kamp för erkännande. I Sverige har Riksdagen officiellt erkänt Seyfo som folkmord (2010), något som gett ytterligare legitimitet åt minnesarbetet. Böcker, akademisk forskning, dokumentärfilmer och projekt som “Seyfo Center” bidrar till att samla och sprida kunskap om händelserna.

På vilket sätt påverkar Seyfo dagens assyrier, särskilt i diasporan?

Seyfo har lämnat ett djupt psykologiskt och emotionellt sår inom det assyriska folket. Många familjer bär på en kollektiv sorg och rädsla, där berättelser om mördade släktingar, flykt och förlorade hem har blivit en del av identiteten. Detta trauma går i arv, även till yngre generationer som inte själva upplevt folkmordet. Det skapar en känsla av historisk orättvisa, förlust och ibland rotlöshet, vilket i sin tur kan påverka psykisk hälsa, självbild och tillhörighet.

Seyfo markerade början på en långvarig våg av tvångsförflyttningar av assyrier från sina ursprungliga områden i dagens Turkiet, Syrien, Irak och Iran. Denna exil har lett till att stora delar av befolkningen idag lever i diasporan – i länder som Sverige, Tyskland, USA, Australien och Nederländerna. Där har assyrier tvingats börja om sina liv, ofta utan möjlighet att återvända till sina förfäders hemland.

Folkmordet ledde till geografisk och kulturell splittring. Assyrier som flydde bosatte sig i olika länder, vilket lett till en mångfald av dialekter, religiösa tillhörigheter (t.ex. syrisk-ortodoxa, kaldeiska, assyriska kyrkan) och nationella identiteter. Dessa skillnader har ibland skapat inre spänningar inom samfundet, där enighet kring språk, namn och strategi för erkännande av Seyfo kan vara svår att uppnå.

I diasporan lever assyrier ofta i länder där de är en liten minoritet. Detta ökar risken för kulturell och språklig assimilering. Unga assyrier som växer upp i västvärlden kan ha svårt att behålla sitt modersmål, sina traditioner och sin religiösa tillhörighet. Bristen på ett geografiskt centrum försvårar också möjligheterna att bevara och utveckla assyrisk kultur på ett samlat sätt.

Samtidigt har Seyfo lett till ökad politisk medvetenhet och mobilisering inom diasporan. Många assyrier är idag engagerade i människorättsfrågor, kulturarvsarbete och kampen för officiellt erkännande av folkmordet. Särskilt i Sverige, där assyrier har tillgång till föreningsliv, utbildning och politisk representation, har detta lett till att Seyfo fått en central roll i att forma en modern assyrisk identitet – en identitet byggd på både sår och styrka.

Finns det fortfarande assyriska byar, kyrkor eller kulturella monument kvar i dagens Irak, Turkiet, Syrien eller Iran? Hur bevarar de assyrisk kultur och språk – pratar de fortfarande assyriska?

Ja, det finns fortfarande assyrier kvar i byar och samhällen i Irak, Turkiet, Syrien och Iran, även om antalet har minskat drastiskt på grund av konflikter, förföljelser och migration. Dessa samhällen spelar en viktig roll i att bevara det assyriska språket (med sina olika dialekter), kulturen och religionen.

  • I Turkiet, särskilt i det historiska området Tur Abdin, finns ett fåtal assyriska byar som fortfarande är bebodda – till exempel Midyat, Kafro, Anhil och Hah. Många av de som bor där idag är äldre eller återvändare från diasporan i Sverige och Tyskland. I dessa byar pratar man fortfarande olika dialekter av assyriska, och man vårdar lokala traditioner, kyrkliga högtider och hantverk. Men befolkningen är liten och hotas av fortsatt utvandring, ekonomiska svårigheter och rättsliga tvister om mark.

  • I nordöstra Syrien, särskilt i städer som Qamishli, Hassakeh och byar i Khabur-regionen, lever fortfarande assyriska samhällen. Här finns starka kyrkostrukturer, bland annat kyrkor som Mor Afrem, Mor Gabriel och Mariam al-Adra (Jungfru Maria-kyrkan). I dessa områden firas högtider som påsk och jul enligt den syrisk-ortodoxa kalendern, och arameiska (västassyriska) lärs ut i vissa kyrkliga skolor. Trots kriget i Syrien har vissa samhällen fortsatt sin verksamhet, men många har också tvingats fly.

  • I Irak, särskilt i den autonoma regionen Kurdistan, finns fortfarande flera assyriska byar såsom Bakhetme, Ainkawa, Diana, Nala, och Alqosh. Efter ISIS framfart har många assyrier lämnat sina hem, men några har återvänt och återuppbyggt sina samhällen. Viktigt att nämna är att det i Irak har grundats skolor, förskolor och till och med ett universitet där undervisningen delvis sker på assyriska. I Alqosh ligger även det historiska Rabban Hormizd-klostret, ett av de viktigaste klostren för den kaldeiska och assyriska kristna traditionen.

  • I Iran, främst i området Urmia i nordväst, finns ett fåtal assyriska familjer kvar. Här finns kyrkor och skolor, och det arameiska språket talas fortfarande inom vissa kretsar, även om det sker en snabb assimilation.

Kloster, kyrkor och monument som fortfarande vårdas eller besöks:

  • Mor Gabriel-klostret (397 e.Kr.) i Tur Abdin, Turkiet – ett av världens äldsta fungerande kristna kloster.

  • Mar Mattai-klostret i Irak – grundat på 300-talet och fortfarande aktivt.

  • Deir Zafaran (Saffransklostret) i Turkiet – ett religiöst och kulturellt centrum för den syrisk-ortodoxa kyrkan.

  • Kyrkor i Qamishli och Alqosh som används för både gudstjänster och kulturella evenemang.

Vilka områden var mest drabbade fanns det specifika byar eller städer; 

Tur Abdin (sydöstra Turkiet)
Ett historiskt assyriskt område fullt av kloster och kyrkor.
Viktiga orter:

  • Midyat – tusentals assyrier massakrerades här och i omgivande byar.

  • Azakh (dagens İdil) – plats för hårt motstånd mot osmanska trupper.

  • Beth Zabday (dagens Cizre) – utsattes för systematiska attacker.

Hakkari (sydöstra Turkiet/norra Irak)
Höglandet där många bergsassyrier bodde.

  • De flesta byarna förstördes, och tusentals dödades eller fördrevs.

  • Assyrier här tillhörde främst den Assyriska Österns kyrka.

Van-regionen

  • Här fanns både armenisk och assyrisk befolkning.

  • Shatak och andra byar utsattes för samordnade massakrer.

Mardin-regionen

  • En blandad stad med assyrier, armenier och muslimer.

  • Många assyrier i Mardin och omkringliggande byar avrättades eller deporterades.

Urfa (Edessa)

  • Viktigt religiöst centrum för syrianer.

  • Många avrättades i massgravar eller brändes inne i sina kyrkor.

Diyarbakir (Amed)

  • Stad där guvernören Mehmed Reshid beordrade massmord på både armenier och assyrier.

  • Även biskopar och präster avrättades.

Vad symboliserar stjärnan och färgerna på den assyriska flaggan?

Den Assyriska flaggan består av en gyllene cirkel i centrum som representerar solen.
Dess exploderande och stormiga flammor genererar värme och ljus för att underhålla jorden och allt levande.

Den fyruddade stjärnan som omringar solen symboliserar landskapet. Dess ljusblåa färg till fridfullhet.

De vågiga ränderna som utsträcker sig från centrum till flaggans fyrkanter är de tre betydande floderna i vårt hemland, nämligen Tigris, Eufrat och Zawa.

  • Den mörkblåa randen representerar Eufrat vars namn härstammar från det Assyriska ordet Prat vilket betyder Per-u-ta och betyder på svenska överflöd/rikedom.

  • Den vita randen mellan de bägge mäktiga floderna är Zawa. Den vita färgen symboliserar lugn och fred.

  • Några har tolkat de röda, vita, blåa ränderna som den motorväg som skall föra de skingrade Assyrierna tillbaka till sina fäders hemland.

Ovanför den blåa stjärnan avbildas guden Ashur (Assur), som vaktar över landet, flaggan och nationen som flaggan avser.

Flaggan symboliserar också solsystemet. De fyra årstiderna (vår,vinter, sommar och höst) de tre strålarna i varje hörn är de tre månaderna som finns i varje årstid, gula cirkeln är guden shamash (solguden).

Vi glömmer aldrig 

Δεν ξεχνάμε ποτέ !! 

Συντακτική ομάδα 

onsdag 22 september 2021

Nέο μνημείο για την τριάδα των γενοκτονιών-"Έργο για τις επόμενες γενιές"

Χθές 21 Σεπτεμβρίου, εγκαινιάστηκε ένα νέο μνημείο στο Norrköping για να τιμήσει εκείνους που πέθαναν κατά τις γενοκτονίες του 1915 στην Οθωμανική Αυτοκρατορία. Οι τέσσερις συριακές ορθόδοξες εκκλησίες στο Norrköping, μαζί με τη βοήθεια του δήμου, μπόρεσαν να ανεγείρουν το μνημείο της τριάδας των γενοκτονιών στο Folkparken.Στο Örebro ήδη υπάρχει ένα μνημείο για την τριάδα των γενοκτονιών. 

Το μνημείο στο Örebro.

- Αυτό είναι μέρος της ιστορίας και δεν πρέπει να ξεχαστεί, λέει η Martina Timürtas, πρόεδρος της Συριακής Ορθόδοξης Εκκλησίας της Αγίας Μαρίας.

Πίσω από την εκκλησία Matteus στο Folkparken, βρίσκεται με μαύρο γρανίτη και με χρυσά γλυπτά, το μνημείο της τριάδας των γενοκτονιών.Είναι ένα μνημείο για τους λαούς που πέθαναν στις γενοκτονίες Αρμενίων, Ασσυρίων / Συρίων / Χαλδαίων και Ελλήνων του Πόντου στην Οθωμανική Αυτοκρατορία (νυν Τουρκία) κατά τη διάρκεια του Πρώτου Παγκοσμίου Πολέμου.

- Έχουμε ως λαός το δικαίωμα να δείξουμε ότι υπάρχουμε. Αυτό είναι μέρος της ιστορίας και δεν πρέπει να ξεχαστεί, λέει η Martina Timürtas, πρόεδρος της Συριακής Ορθόδοξης Εκκλησίας της Αγίας Μαρίας.

Σύμφωνα με τη Martina Timürtas, αυτό είναι το πρώτο δημόσιο μνημείο για τις σφαγές του 1915 σε δημοτική γη.

Οι τέσσερις συριακές ορθόδοξες εκκλησίες στο Norrköping χρηματοδότησαν σε μεγάλο βαθμό το μνημείο και αγόρασαν τη γη στην οποία βρίσκεται, από το δήμο του Norrköping. Ο Ibrahim Tekmen, συμμετέχει στο διοικητικό συμβούλιο της επιτροπής Seyfo στο Norrköping.

- Θα τιμούμε τους μάρτυρες μας κάθε χρόνο, λέει ο Ιμπραήμ Τεκμέν. Στις 24 Απριλίου στην μνήμη των Αρμενίων,19 Μαϊου για τους Πόντιους και 15 Ιουνίου για τους Ασσύριους.

- Είναι πολύ σημαντικό για εμάς ως ανθρώπους να έχουμε ένα μνημείο, ώστε τα παιδιά και τα εγγόνια μας να μπορούν να πηγαίνουν εκεί και να θυμούνται τους προγόνους μας, εξηγεί η Martina Timürtas.

Η ιστοσελίδα μας αναφέρθηκε επίσης νωρίτερα για την αντίδραση της Τουρκικής πρεσβείας στο νέο μνημείο. Τέλος επικοινωνία με την ομοσπονδία των Ασσυρίων έγινε χθες το βράδυ όπου και σύντομα θα υπάρξει κοινή εκδήλωση για την τριάδα των γενοκτονιών. 

Συντακτική ομάδα

söndag 25 april 2021

"Περιμέναμε αρκετό καιρό Στέφαν" - Οι Ασσύριοι δεν ξεχνούν και αγωνίζονται

Στις 24 Απριλίου, οι Ασσύριοι, οι Αρμένιοι και οι Έλληνες σε όλο τον κόσμο θα θυμούνται τα δύο με τρία εκατομμύρια θύματα της γενοκτονίας του 1915. Στη Σουηδία, η θλίψη για όλους τους πληγέντες προγόνους αναμιγνύεται με απογοήτευση και θυμό για το πώς η επίσημη Σουηδία χειρίστηκε το ζήτημα.

Τον Μάρτιο του 2010, το σουηδικό κοινοβούλιο έλαβε μια ιστορική απόφαση να αναγνωρίσει τη γενοκτονία του 1915. Οι Αρμένιοι, οι Ασσύριοι και οι Έλληνες σε όλο τον κόσμο πήραν μια νέα αγαπημένη χώρα. Ως το πρώτο εθνικό κοινοβούλιο, το σουηδικό κοινοβούλιο αναγνώρισε τη γενοκτονία και των τριών ομάδων θυμάτων. Ήταν μια ιστορική απόφαση και συγχαρητήρια έδωσαν από όλο τον κόσμο. Ενισχύθηκε επίσης η αντίληψη της Σουηδίας ως ηγετικής χώρας.

Η τότε κυβέρνηση, με επικεφαλής τον υπουργό Εξωτερικών Carl Bildt, εξέφρασε τη λύπη της για την απόφαση, δήλωσε ότι δεν θα είχε συνέπειες για την εξωτερική πολιτική της Σουηδίας και θάφτηκε επίσημα το θέμα στις 11 Ιουλίου 2013.Τα άλλα κόμματα της συμμαχίας συγκλονίστηκαν από τον Bildt, τον καλύτερο φίλο της Τουρκίας.

Είχαμε την ελπίδα ότι η νέα κυβέρνηση υπό την ηγεσία του S το 2014 θα ενεργούσε διαφορετικά, κυρίως γιατί κανείς λιγότερο από τον Στέφαν Λόφεν πριν από τις εκλογές είχε υποσχεθεί ότι μια σοσιαλδημοκρατική κυβέρνηση θα σεβαστεί και θα εφαρμόσει την απόφαση της βουλής. Δυστυχώς, οι ελπίδες μας έχουν εξαντληθεί.

Στο βίντεο ο νυν πρωθυπουργός της Σουηδίας υπόσχεται σε προεκλογική του εκστρατεία το 2014 ότι θα εργαστεί για την αναγνώριση της γενοκτονίας.

Αυτό που έκανε η νέα υπουργός Εξωτερικών Margot Wallström ήταν να διατάξει μια μελέτη για το "πώς ονομάζουμε και σχετίζονται με ιστορικές μαζικές καταχρήσεις". Αυτή η έρευνα ολοκληρώθηκε τον Ιανουάριο του 2016 και κατέληξε στο εκπληκτικό συμπέρασμα ότι «μια διεξοδική έρευνα για τις μαζικές καταδιώξεις» πρέπει να προηγηθεί μιας πιθανής θέσης από την κυβέρνηση. Με άλλα λόγια, μια γραφειοκρατική αναβλητικότητα.

Η έρευνα για τη γενοκτονία του 1915 είναι τεράστια. Με εξαίρεση μερικούς ερευνητές που χρηματοδοτούνται από το τουρκικό κράτος, η ερευνητική κοινότητα είναι ομόφωνη κατά την άποψή της ότι όσοι πλήττονται από Ασσύριους, Αρμένιους και Έλληνες πληρούν τα κριτήρια για γενοκτονία. Δεν απαιτούνται νέες μελέτες. Χρειάζεται θάρρος για να πάρει τη σωστή απόφαση.

Λόγω της προσφυγικής κρίσης, η Τουρκία βρίσκεται σε ισχυρή διαπραγματευτική θέση έναντι της ΕΕ. Οι ευρωπαϊκές χώρες μπαίνουν στον πειρασμό να παραμείνουν χαμηλές στην κριτική για το όλο και πιο αυταρχικό καθεστώς στην Άγκυρα. Πιστεύουμε ότι, αντίθετα, είναι καιρός να μιλήσουμε καθαρά. Να απαιτήσει από την Τουρκία να σεβαστεί τα δικαιώματα των μειονοτήτων και την ελευθερία της έκφρασης και να αναλάβει την ευθύνη για την ιστορία της. Η σουηδική στάση είναι σημαντική για να αυξηθούν οι πιθανότητες μιας διαδικασίας συμφιλίωσης μεταξύ Τούρκων, Ασσυρίων και άλλων εθνοτικών ομάδων.

Όταν θυμόμαστε τους μάρτυρες μας, θέλουμε επίσης να στείλουμε ένα χαιρετισμό στη σουηδική κυβέρνηση: Τώρα είναι η ώρα να σταματήσουμε να καθυστερούμε μια αναγνώριση. Περιμέναμε αρκετά καιρό.

Ασσυριακή Ομοσπονδία Σουηδίας

Συντακτική ομάδα