Ett säkerhetsavtal mellan Aten och Stockholm, som kommer att möjliggöra ett djupare samarbete, är bara en tidsfråga, säger Sveriges överbefälhavare Mikael Claesson i en intervju med Kathimerini under sitt besök i Aten.
Grekland och Sverige diskuterar samarbete inom undervattensförmågor, militära lastbilar och innovation. Claesson understryker att Östersjön och Egeiska havet har flera gemensamma operativa kännetecken.
– Vad var fokus för dina kontakter i Grekland?
– Jag kom hit på personlig inbjudan av generalstabschefen Dimitris Houpis. Jag fick veta att de grekiska väpnade styrkorna fokuserar på transformation och innovation – något som ligger i linje med den strategi vi har i Sverige för att modernisera våra egna väpnade styrkor.
Vi upptäckte att båda länderna har ett tolvårigt försvarsprogram, vilket underlättar att hitta sätt att samarbeta och dra nytta av europeiska mekanismer.
– Finns det något konkret i samarbetet mellan Grekland och Sverige?
– Det finns flera områden som diskuteras. För att stärka informationsutbytet, både kvalitativt och kvantitativt, måste vi slutföra ett allmänt säkerhetsavtal – vilket redan är på gång.
Det förs diskussioner mellan Grekland och svenska företag om undervattensförmågor, militära lastbilar och, mer allmänt, digitalisering.
Vi deltar också i gemensamma europeiska projekt inom ramen för PESCO.
– Ni talade också om innovation?
– Många nya militära teknologier utvecklas inte längre inom den militära sektorn. Vi behöver hitta sätt att kombinera och stödja startups, scaleups och små och medelstora företag, och hjälpa dem att överleva så att de kan integrera sina innovationer i lösningar på militära problem – med eller utan deltagande av de stora, traditionella försvarsindustriföretagen.
– Finns det någon samsyn med de grekiska samtalspartnerna om vad som bör prioriteras, baserat på lärdomarna från kriget i Ukraina?
– Syftet med en militär organisation är att kunna utöva och utveckla organiserat våld i en omfattning som ingen annan samhällsaktör har rätt att göra.
Oavsett hur vi uppfattar olika aspekter av ett hot är förmågan att utöva organiserat våld – militärt eller operativt – av central betydelse.
Det påverkas av nya och framväxande teknologier, men det kräver också fokus på metoder, doktriner och inte bara teknologi.
Jag anser att vi står inför ett verkligt hybridkrig – inte en ”mildare” form av krig.
Det behöver inte innebära ockupation som 1939–45; det omfattar användning av militärt våld men också utnyttjande av våra samhällens svagheter. Dessa utforskas och exploateras ständigt.
Detta breda spektrum av hot måste hanteras av hela samhället, där militären har en specifik roll.
– Hur ser det svenska samhället på övergången från neutralitet till återupprustning de senaste åren?
– Det folkliga stödet är tydligt. Det politiska stödet är stabilt och klart. Alla åtta partier stöder statsministern som i Haag tillkännagav målet att nå 5 % av BNP för försvaret.
Detta är direkt kopplat till uppfattningen om säkerhetsläget i förhållande till det ryska hotet, naturligtvis påverkat av kriget i Ukraina och behovet av att ompröva våra förhoppningar om en stabil och konstruktiv relation mellan Europa och Ryssland.
Jag är inte naiv – om konfliktmönstret förändras och dialogen med Ryssland återupptas, kommer vissa investeringar naturligtvis att ifrågasättas igen.
– Sverige och Ukraina har enats om att leverera 150 Gripen-flygplan till Kiev. Behöver Ukraina militariseras ytterligare? Är detta ett tecken på att kriget inte tar slut snart?
– På den första frågan är svaret ”ja”. Mer än 90 % av den svenska allmänheten stöder Ukraina.
När det gäller den andra frågan hoppas vi på ett fredsavtal – antingen genom eldupphör eller genom direkt överenskommelse – på de mest gynnsamma villkoren för Ukraina.
Det innebär att vi måste arbeta i Ukraina för att förhindra framtida rysk militär aggression.
Den undertecknade avsiktsförklaringen (LOI) är ett bidrag till detta mål: att återuppbygga de ukrainska väpnade styrkorna och erkänna att de utgör den avskräckande faktorn.
Ukraina har idag Europas mest moderna och stridserfarna militära styrka, med stor stridserfarenhet och varierad utrustning.
– Har Östersjön och östra Medelhavet operativa likheter?
– Ja. Trånga farvatten, kustkrigföring, operationer i kustnära miljöer, operationer av skärgårdstyp.
Trots skillnader finns gemensamma egenskaper som förenar oss i fråga om militär komplexitet.
Om man ser på ögruppen från Stockholm till Åland, Utö och Helsingfors, finns där de facto en arkipelag som liknar Egeiska havet.
– Ni ser Ryssland som det största hotet. I Grekland är uppfattningen om det främsta hotet annorlunda…
– Vi observerar och förstår att det finns stora skillnader i hur man uppfattar frågor som luftrum eller ekonomiska zoner – och naturligtvis ökar allt detta komplexiteten.
Vi försöker förstå, men vi vet också att detta är en fråga mellan två allierade på många sätt.
Och naturligtvis är det upp till er att finna lösningar och sätt att hantera det.
Ypervorioi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar