Under de senaste 12 åren har jag upplevt social utfrysning och politisk exkludering inom delar av den grekisk-cypriotiska miljön i Sverige. Förra veckan blev jag ännu en gång utesluten från en grekisk förening, och under många år har jag inte ens haft möjlighet att skriva i grupper kopplade till grekiska och cypriotiska föreningar.
Jag kan i praktiken inte delta fullt ut i föreningslivet, inte bli medlem i vissa sammanhang, inte sprida artiklar eller ens få information om kulturella evenemang och cypriotiska tillställningar på grund av mina "politiska åsikter" och ett specifikt publicerat inlägg.
Detta sker i Sverige år 2026, ett land som samtidigt talar mycket om demokrati, inkludering, psykisk hälsa och kampen mot socialt utanförskap. Tyvärr verkar yttrandefriheten ibland bara gälla människor med “rätt” och politiskt korrekta åsikter.
Det som gör mig mest besviken är att både de cypriotiska och grekiska diplomatiska representanterna verkar helt ointresserade av denna utveckling.Inte ens att svara på mina telefonsamtal
Det verkar som människor ofta bedömas utifrån om de har “rätt” åsikter och ett politiskt accepterat innehåll, snarare än efter deras arbete, engagemang eller personlighet.Tyvärr känns det ibland som att det inte finns plats för människor som tänker annorlunda eller har ett djupare och mer självständigt perspektiv.
Men den största frågan är vad det är egentligen meningen med att vara aktiv, skriva artiklar och engagera sig i samhället om man ändå bara accepteras när man har “rätt” politiska åsikter?
Social utfrysning, ryktesspridning och långvarig isolering kan leda till depression, psykisk ohälsa och ensamhet. Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha? Vad är det som vi vill ha egentligen;;
Jag skriver detta eftersom jag vet att även andra människor upplever liknande former av social isolering, men få vågar prata öppet om det.
MC
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar