Aftonbladet publicerade den 13 maj 1983 ett reportage om Cypern som visar hur ön beskrevs för svenska läsare under 1980-talet. Artikeln handlar inte bara om sol och bad, utan även om människorna, historien och vardagen på ön, mindre än ett decennium efter den Turkiska invasionen.
Aftonbladet 1983- 05-13 - Cypern – mycket mer än god mat, sol och bad
Cypern – eller Kypros som gudinnan Afrodite, uppstigen ur vågorna vid Paphos, också kallas – är ett av svenskarnas mest populära badresmål.
Men ön har mycket mer att ge än bara god mat, sol och bad.
Den mångtusenåriga historien har lämnat efter sig tempel, kloster och museer.
Men på Cypern finns också en vänlighet och en gästfrihet som man saknar i många andra turistländer.
Åker du till Cypern – och det gör mer än 50 000 svenskar i år – så kommer du att upptäcka att den här ön är något av det finaste som finns vad gäller turism.
Vänligare och lite lugnare men med en hel del helligång i Limassol för den som önskar.
Jag frågade Andros på The Lamb and the Bull (Lammet och tjuren), en av Larnacas originella ”engelska” pubar (det finns 20 000 brittiska soldater på ön) varför cyprioterna är så gästvänliga?
– Det beror på att vi lärt oss att umgås med främmande folk. Vi har varit ockuperade av perser, romare, venetianare, turkar och engelsmän och lärt oss att man kan tjäna en slant på att hyresgästerna.
Nu tjänar den unga (23 år) cypriotiska republiken en hel del på turisterna. Nordeuropéer kommer som aldrig förr till den här lilla ön (tre gånger så stor som Gotland) i östra Medelhavet.
Cypern hör genom sitt östliga läge till Asien. Men cyprioterna känner sig som européer.
Västerländsk
Trots att det bara är en halvtimmes flygresa till arabvärlden, så verkar Cypern mer västerländskt än till och med Grekland.
Kanske beror det på att så många talar engelska.
Men det är något annat, mer obestämt också. Gatulivet är inte lika stökigt, försäljarna inte lika påträngande som i Aten eller Beirut.
Och så är ön liten som sagt.
Hamnar du på hotell Lordos Beach i utkanten av Larnaca – stranden här är inte lika fin som i Limassol, siktat vetemjöl i stället för potatismjöl – så titta in till tidningsförsäljaren alldeles vid hotellets ingång.
Morgontidningar
Mister Stylianou är en äldre, magerlagd herre, som säljer svenska morgontidningar, amerikanska cigaretter och badbollar. Och han kan berätta om Cypern.
– Vi, jag tillhör familjen Lordos, som äger det här hotellet, hade tidigare flera hotell i Famagusta. Så för nio år sedan kom turkarna. Vi hade bara några timmar på oss att plocka ihop det nödvändigaste och fly.
– Nu har jag och min fru den här lilla butiken. Vi klarar oss knappt, men vi är tacksamma för att vi och våra två söner klarade oss levande från kriget.
I matsalen säger jag till en kypare att mister Stylianou är släkt med familjen Lordos.
– Det är det jag också, säger kyparen. Lordos är en stor familj.
Stor släkt
Ibland får man känslan av att alla på ön är släkt med varann eller åtminstone känner varann.
Men så är Cypern inte heller stort, cirka 600 000 invånare och fyra av fem är grekcyprioter, övriga turkar och armenier.
En solig (335 av årets dagar är soliga på Cypern) eftermiddag satt jag utanför hotellet och läste den engelske författaren Lawrence Durrells kärleksfulla bok om Cypern, ”Bittera citroner”.
I boken berättar Durrell om hur han kom till hamnstaden Kyrenia (nu i turkzonen) från Pireus med båt på 50-talet och hur han kom över ett gammalt hus i byn Bellapais på nordsidan av ön.
Äldre man
Plötsligt avbryts läsandet av att en äldre man kommer fram och säger:
– Jag ser att ni läser en bok av herr Durrell. En gång lagade jag hans hus. Det var taket som läckte. En mycket älskvärd man, herr Durrell.
Så är det på Cypern. Man är släkt med varandra och så lagar man varandras tak.
Thomas Waldén.
Ypervorioi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar