I början av 1830-talet beskrev Sveriges och Norges generalkonsul i Grekland, Charles af Heidenstam, hur det nybildade grekiska kungariket utvecklades till ett växande handelscentrum. I rapporten till Kommerskollegium lyfte han fram de möjligheter som Grekland erbjöd för svensk handel och sjöfart.
Göteborgs handelstidning 1833-10-09
Efter att stadens samtliga handelsmän hade uppmanats att sammanträda i Handelssocieteten den 11 oktober för att ta del av en rapport från Sveriges och Norges generalkonsul i Grekland, Charles af Heidenstam, vilken överlämnats till Kungl. Maj:t och Rikets Kommerskollegium och innehöll förslag om hur den svenska handelns intressen kunde främjas inom Grekland, torde några utdrag ur denna rapport inte vara ovälkomna för dem som i förväg önskar närmare kännedom om ämnet.
Herr Heidenstam börjar:
"Sedan fem månader har det lugn som Konungariket Grekland åtnjuter, hoppet om dess varaktighet och den bevakning som upprätthålls för att förebygga sjöröveri, avsevärt ökat handeln i alla grekiska hamnar. Handeln på Syra har särskilt vuxit på ett sätt som bådar en lycklig framtid, och befolkningen i denna stad har ökat till 2 000 invånare, vilka befinner sig i ett mycket gott läge. Antalet fartyg som från januari månad till slutet av maj lossat sina laster visar bäst öns växande handel. De var 17 engelska, lastade med järn och bomullsvaror, 24 österrikiska med spik och plankor, 12 franska med kläde, socker, bly och järnvaror, 22 genuesiska med torkad fisk, socker, kaffe och möbler, 33 grekiska med spannmål, plankor och bjälkar, två holländska med ost, linnetyger, bläck och genever samt fyra amerikanska med bomullstyger, socker, te med mera.
Å andra sidan tycks handeln i Smyrna minska för varje dag. Flera europeiska handelsmän bosatta i Turkiet har, sedan de först tillskrivit julihändelserna, de belgiska händelserna och det egyptiska kriget den rådande handelskrisen, slutligen insett att ingen av dessa orsaker varit den verkliga, och söker nu, då de inte längre kan bygga något välgrundat hopp om framtiden i Smyrna, etablera sig i Grekland.
Efter att ha talat om Mehmed Alis avsikt att införa sitt monopolsystem i de tre erövrade provinserna i Syrien och om Englands ökade avsättning av fabriksvaror till följd av traktater, fortsätter författaren:
'Om man till dessa skäl lägger den frihet som råder i Grekland, den personliga säkerheten samt inrättandet av frihamn och transit, ska man lätt inse att detta land, en skiljemur mellan civilisation och barbari, inom kort kommer att bli nyckeln till handeln i Orienten.'
Herr Heidenstam antyder vidare att den svenska och norska handeln förlorat mycket genom att inte redan ett år tidigare ha tagit till vara det gynnsamma tillfället att inleda direkta affärer med Grekland. I så fall skulle våra produkter ha fått ett bestående företräde framför andra länders. Men nu är allt förändrat. Den snabbhet med vilken handeln har spridit sina rötter har gjort att närmare belägna länder redan har tagit fördelarna. Av de 22 handelshus som nu är etablerade på Syra finns inte ett enda som saknar korrespondenter i England, Frankrike och länderna vid Adriatiska havet.
Jag vill som bevis för detta anföra ett exempel. För åtta månader sedan hade det varit omöjligt att placera en växel på Syra eller Nauplion; den måste sändas till Smyrna. Nu däremot ville regeringen ta upp en miljon i Paris, och dessa växlar förhandlades på två dagar.
Vidare framhålls att, liksom i andra länder där handeln vuxit, har även på Syra uppstått en konkurrens som medför mindre vinster än tidigare. Därför finns det nu mindre anledning att förvänta sig att enskilda svenska handelsmän ska försöka etablera handel med Grekland, eftersom de lät den mer fördelaktiga tiden gå förbi.
Han föreslår därför, som det enda sättet att utvidga den svenska handeln till Levanten, att ett handelskompani bildas. Som stöd för detta hänvisar han till holländarna och försäkrar att ett av deras kompanier under fyra år aldrig lämnat mindre än femton procents avkastning, trots de betydande kostnaderna för dess etablering.
Han fortsätter:
'Jag känner till de invändningar som kan göras mot olägenheterna med sådana kompanier, men jag anser att Kommerskollegiet bör uppmärksammas på att de uppmuntringar som regeringen hittills använt för att främja svensk handelsverksamhet i Levanten kommer att vara bortkastade, om svenska och norska handelsmän inte ges de mest gynnsamma villkoren för att bedriva denna handel med framgång. Dessa villkor måste grundas på upprättandet av ett svenskt levantiskt kompani.
Genom tjugo aktieägare, som var och en satsar 10 000 franc, skulle ett tillräckligt kapital kunna skapas. Två väl insatta svenska affärsmän skulle sändas hit och upprätta ett handelshus på Syra. Detta handelshus skulle alltid ha ett lager av våra produkter, vilka skulle spridas i Grekland, Turkiet och Egypten efter behov.
Utöver den vinst detta skulle ge aktieägarna skulle det, genom sina handelsförbindelser, göra det möjligt att sysselsätta ett stort antal av våra fartyg genom att hänvisa dem till de hamnar där de säkert kunde få frakter. Det skulle stå i ständig förbindelse med alla svenska och norska konsuler, vilka skulle lämna upplysningar om handelsförhållandena inom sina distrikt och om de mest gynnsamma tidpunkterna för olika varor.
Det skulle också kunna välja returvaror från detta land till Frankrike, Italien och Sverige och därigenom återföra sitt kapital. Det skulle bedriva bankaffärer, en verksamhet som ännu är föga utvecklad här men som ändå är mycket lönsam.
Till alla dessa fördelar bör läggas dem som skulle tillfalla den svenska och norska handeln i allmänhet, vilken regeringen på alla sätt söker uppmuntra. Levantisk handel, när den bedrivs av enskilda handelsmän, kommer aldrig att ge stora resultat.
En ensam handelsman är alltför försiktig för att göra affärer i större omfattning. Han skickar små sändningar till personer som kanske visar alltför liten omsorg eller till någon föga erfaren skeppare, som till slut lämnar varorna efter sig och återvänder med felaktiga upplysningar. Dessa kommer sedan att ligga till grund för bedömningen av vår handel med Levanten.
Om däremot ett kompani upprättas kommer våra produkter att återfå det anseende de hade förr. Handelshuset på Syra skulle ta emot uppdrag från de svenska handelshusen och genom sitt inflytande förmå svenska och norska redare och producenter att sända sina laster dit. Där skulle de vara säkra på att få noggranna och opartiska upplysningar. Våra fartyg skulle få en skyddspunkt, en viloplats och en utgångspunkt, vilket skulle uppmuntra dem att åter besöka Levantens hamnar, där den svenska flaggan numera blivit så sällsynt att den, om man så får säga, inte längre inger det förtroende den en gång gjorde."
Ypervorioi
