Expressen 1974: Våldtäktsförsök mot minderåriga flickor, ett barn dödat och en 10-årig flicka bortförd av turkcyprioter

 

Den 24 juli 1974 publicerade den svenska tidningen Expressen en av de mest omskakande och plågsamma artiklar vi hittills har hittat bland de många svenska tidningsartiklarna om Cypern 1974.

Reportaget återger uppgifter från svenska FN-soldater om grovt våld mot civila och minderåriga flickor. Det berättas om ett våldtäktsförsök mot tre flickor, 13, 15 och 15 år gamla, där en av dem sköts till döds. Artikeln beskriver också två chockade grekcypriotiska flickor i 15–16-årsåldern som överlämnades till svenska FN-soldater. Dessutom berättas om en far som greps tillsammans med sin 10-åriga dotter. Fadern fick gå, men enligt Expressen tog turkcyprioterna med sig den lilla flickan.

Tidningen skrev samtidigt om omkring 3 000 grekcypriotiska civila som gömde sig i källare i Famagusta utan mat och vatten. Huvudrubriken löd: ”Läget mer kritiskt än någonsin.”

Svensk överste i morse:

LÄGET MER KRITISKT ÄN NÅGONSIN

Läget för FN-soldaterna på Cypern blir alltmer kritiskt. Turkarna försöker hindra de svenska förbanden från att hjälpa skadade och instängda grekcyprioter.

– Läget har aldrig varit så kritiskt som nu, säger överste Carl Gösta Nordrup, tidigare bataljonchef på Cypern.

Utrikesminister Sven Andersson kallade i går till sig Turkiets ambassadör i Stockholm och framförde regeringens protest mot turkarnas uppträdande mot de svenska FN-soldaterna.

De svenska FN-soldaterna beskylldes under gårdagen för att ha mördat och plundrat i Famagusta. Dessa anklagelser tillbakavisades med skärpa av utrikesminister Andersson under dennes samtal med den turkiske ambassadören Bedii Karaburcak.

Enligt officiella turkiska talesmän har FN-soldaterna alltjämt full rörelsefrihet på Cypern.

I verkligheten förhåller det sig annorlunda. Turkiska militärmyndigheter har uppmanat FN-förbanden att lämna Famagusta och Lefka. Turkarna har också förbjudit de svenska FN-trupperna att patrullera eller företa hjälpaktioner i Famagusta.

FN-männen försöker så gott som möjligt bistå skadade, hemlösa och svältande civilpersoner. Grekcypriotiska flyktingar gömmer sig i källare av rädsla för att turkiska soldater ska döda dem om de blir upptäckta.

– Överge oss inte, vädjar de plågade grekcyprioterna till FN-förbanden, vars uppgift – sedan de nu inte längre får röra sig som de vill – är att vara humanitära.

Men det är ett livsfarligt spel som FN-soldaterna vågar sig på. Deras hjälpaktioner retar turkarna och risken för en öppen konflikt är hela tiden stor.

Expressens utsände Eric Sjöquist uppger att den svenska FN-styrkans militärpoliser räddat ett 30-tal av de cirka 3 000 civila grekcyprioter som gömmer sig i källare inne i Famagusta – utan mat och utan vatten.

FN-soldaterna kan berätta om många dramatiska ingripanden, rapporterar Eric Sjöquist.

I byn Tavros hade tre turkiska soldater tagit sig in i ett hus där en ensam mor bodde med tre döttrar. Då soldaterna försökte våldta flickorna i åldern 13, 15 och 15 år uppstod ett vilt tumult och den ena av flickorna sköts ihjäl.

En stund senare fick en svensk patrull vetskap om händelsen. Den tog sig in i huset där dramat utspelats och fann flickan liggande död i en blodpöl.

En turkisk löjtnant försäkrade för svenskarna att den skyldige skulle efterforskas och straffas. Svenskarna lämnade byn för en stund men kom tillbaka.

Då hade turkarna kört fram en bulldozer och lagt den döda flickan i schaktskopan. Modern och de överlevande döttrarna hade soldaterna tagit med sig. Det hette att ”de skulle identifiera de skyldiga vid en uppställning”.

När Expressen på fredagen besökte Camp Carl Gustaf – FN-lägret – kom två turkcypriotiska soldater i bil dit. I bilen hade de två unga grekcypriotiska flickor. Turkcyprioterna bad svenskarna ta hand om flickorna.

Ur bilen klev två förskrämda, chockade flickor i 15–16-årsåldern.

De höll varandras händer när de fördes fram till den stora grinden, som den dagen för första gången på länge var stängd i basen.

Ingen visste vad som hänt flickorna, men svenska FN-soldater körde dem omedelbart till sjukhuset för undersökning.

På torsdagen lyckades en far fly ut ur Famagusta med sin 10-åriga dotter. De greps. Fadern fick gå – men den lilla flickan tog turkcyprioterna med sig.

Återpublicerades i Cypriotiska media

MC - Ypervorioi 

1833 – Charles af Heidenstam:"Grekland, en skiljemur mellan civilisation och barbari, blir nyckeln till handeln i Orienten"

I början av 1830-talet beskrev Sveriges och Norges generalkonsul i Grekland, Charles af Heidenstam, hur det nybildade grekiska kungariket utvecklades till ett växande handelscentrum. I rapporten till Kommerskollegium lyfte han fram de möjligheter som Grekland erbjöd för svensk handel och sjöfart. 

Göteborgs handelstidning 1833-10-09

Efter att stadens samtliga handelsmän hade uppmanats att sammanträda i Handelssocieteten den 11 oktober för att ta del av en rapport från Sveriges och Norges generalkonsul i Grekland, Charles af Heidenstam, vilken överlämnats till Kungl. Maj:t och Rikets Kommerskollegium och innehöll förslag om hur den svenska handelns intressen kunde främjas inom Grekland, torde några utdrag ur denna rapport inte vara ovälkomna för dem som i förväg önskar närmare kännedom om ämnet.

Herr Heidenstam börjar:

"Sedan fem månader har det lugn som Konungariket Grekland åtnjuter, hoppet om dess varaktighet och den bevakning som upprätthålls för att förebygga sjöröveri, avsevärt ökat handeln i alla grekiska hamnar. Handeln på Syra har särskilt vuxit på ett sätt som bådar en lycklig framtid, och befolkningen i denna stad har ökat till 2 000 invånare, vilka befinner sig i ett mycket gott läge. Antalet fartyg som från januari månad till slutet av maj lossat sina laster visar bäst öns växande handel. De var 17 engelska, lastade med järn och bomullsvaror, 24 österrikiska med spik och plankor, 12 franska med kläde, socker, bly och järnvaror, 22 genuesiska med torkad fisk, socker, kaffe och möbler, 33 grekiska med spannmål, plankor och bjälkar, två holländska med ost, linnetyger, bläck och genever samt fyra amerikanska med bomullstyger, socker, te med mera.

Å andra sidan tycks handeln i Smyrna minska för varje dag. Flera europeiska handelsmän bosatta i Turkiet har, sedan de först tillskrivit julihändelserna, de belgiska händelserna och det egyptiska kriget den rådande handelskrisen, slutligen insett att ingen av dessa orsaker varit den verkliga, och söker nu, då de inte längre kan bygga något välgrundat hopp om framtiden i Smyrna, etablera sig i Grekland.

Efter att ha talat om Mehmed Alis avsikt att införa sitt monopolsystem i de tre erövrade provinserna i Syrien och om Englands ökade avsättning av fabriksvaror till följd av traktater, fortsätter författaren:

'Om man till dessa skäl lägger den frihet som råder i Grekland, den personliga säkerheten samt inrättandet av frihamn och transit, ska man lätt inse att detta land, en skiljemur mellan civilisation och barbari, inom kort kommer att bli nyckeln till handeln i Orienten.'

Herr Heidenstam antyder vidare att den svenska och norska handeln förlorat mycket genom att inte redan ett år tidigare ha tagit till vara det gynnsamma tillfället att inleda direkta affärer med Grekland. I så fall skulle våra produkter ha fått ett bestående företräde framför andra länders. Men nu är allt förändrat. Den snabbhet med vilken handeln har spridit sina rötter har gjort att närmare belägna länder redan har tagit fördelarna. Av de 22 handelshus som nu är etablerade på Syra finns inte ett enda som saknar korrespondenter i England, Frankrike och länderna vid Adriatiska havet.

Jag vill som bevis för detta anföra ett exempel. För åtta månader sedan hade det varit omöjligt att placera en växel på Syra eller Nauplion; den måste sändas till Smyrna. Nu däremot ville regeringen ta upp en miljon i Paris, och dessa växlar förhandlades på två dagar.

Vidare framhålls att, liksom i andra länder där handeln vuxit, har även på Syra uppstått en konkurrens som medför mindre vinster än tidigare. Därför finns det nu mindre anledning att förvänta sig att enskilda svenska handelsmän ska försöka etablera handel med Grekland, eftersom de lät den mer fördelaktiga tiden gå förbi.

Han föreslår därför, som det enda sättet att utvidga den svenska handeln till Levanten, att ett handelskompani bildas. Som stöd för detta hänvisar han till holländarna och försäkrar att ett av deras kompanier under fyra år aldrig lämnat mindre än femton procents avkastning, trots de betydande kostnaderna för dess etablering.

Han fortsätter:

'Jag känner till de invändningar som kan göras mot olägenheterna med sådana kompanier, men jag anser att Kommerskollegiet bör uppmärksammas på att de uppmuntringar som regeringen hittills använt för att främja svensk handelsverksamhet i Levanten kommer att vara bortkastade, om svenska och norska handelsmän inte ges de mest gynnsamma villkoren för att bedriva denna handel med framgång. Dessa villkor måste grundas på upprättandet av ett svenskt levantiskt kompani.

Genom tjugo aktieägare, som var och en satsar 10 000 franc, skulle ett tillräckligt kapital kunna skapas. Två väl insatta svenska affärsmän skulle sändas hit och upprätta ett handelshus på Syra. Detta handelshus skulle alltid ha ett lager av våra produkter, vilka skulle spridas i Grekland, Turkiet och Egypten efter behov.

Utöver den vinst detta skulle ge aktieägarna skulle det, genom sina handelsförbindelser, göra det möjligt att sysselsätta ett stort antal av våra fartyg genom att hänvisa dem till de hamnar där de säkert kunde få frakter. Det skulle stå i ständig förbindelse med alla svenska och norska konsuler, vilka skulle lämna upplysningar om handelsförhållandena inom sina distrikt och om de mest gynnsamma tidpunkterna för olika varor.

Det skulle också kunna välja returvaror från detta land till Frankrike, Italien och Sverige och därigenom återföra sitt kapital. Det skulle bedriva bankaffärer, en verksamhet som ännu är föga utvecklad här men som ändå är mycket lönsam.

Till alla dessa fördelar bör läggas dem som skulle tillfalla den svenska och norska handeln i allmänhet, vilken regeringen på alla sätt söker uppmuntra. Levantisk handel, när den bedrivs av enskilda handelsmän, kommer aldrig att ge stora resultat.

En ensam handelsman är alltför försiktig för att göra affärer i större omfattning. Han skickar små sändningar till personer som kanske visar alltför liten omsorg eller till någon föga erfaren skeppare, som till slut lämnar varorna efter sig och återvänder med felaktiga upplysningar. Dessa kommer sedan att ligga till grund för bedömningen av vår handel med Levanten.

Om däremot ett kompani upprättas kommer våra produkter att återfå det anseende de hade förr. Handelshuset på Syra skulle ta emot uppdrag från de svenska handelshusen och genom sitt inflytande förmå svenska och norska redare och producenter att sända sina laster dit. Där skulle de vara säkra på att få noggranna och opartiska upplysningar. Våra fartyg skulle få en skyddspunkt, en viloplats och en utgångspunkt, vilket skulle uppmuntra dem att åter besöka Levantens hamnar, där den svenska flaggan numera blivit så sällsynt att den, om man så får säga, inte längre inger det förtroende den en gång gjorde."

Ypervorioi

Dansk doktor 1923: Cypern och Rhodos är grekiska – Italiens avund mot Grekland kan leda till nya krig

 

Några dagar efter Korfukrisen publicerade Svenska Dagbladet den danske doktorn och orientalisten Frederik Poulsens syn på de grekisk-italienska relationerna. I artikeln från september 1923 hävdade Poulsen att Italiens fientlighet mot Grekland till stor del berodde på den grekiska maktökningen efter Balkankrigen och första världskriget. Han beskrev samtidigt Rhodos och Cypern som grekiska områden under främmande styre och varnade för att en italiensk annektering av Corfu skulle vara en orättvisa med allvarliga konsekvenser för freden i regionen.

Svenska Dagbladet 14 september 1923

Italiens avund mot Grekland – orientalisten Frederik Poulsens syn på den grekisk-italienska konflikten

I den danska tidningen København framförde den danske doktorn och orientalisten Frederik Poulsen, känd för sina kunskaper om Sydeuropas förhållanden och politiska utveckling, sina synpunkter på den grekisk-italienska krisen.

Poulsen påminde om att Italien efter sitt segerrika krig mot Osmanska riket erövrade Rhodos och de omgivande öarna. Enligt honom var Rhodos ett grekiskt område, och Italien kunde endast motivera sitt herravälde där med hänvisning till att Storbritannien samtidigt kontrollerade det grekiska Cypern. Därmed uppstod en bitterhet mellan Grekland och Italien, och om principen om folkens självbestämmande hade tillämpats fullt ut ansåg han att grekerna hade haft rätten på sin sida.

Med Eleftherios Venizelos inleddes Greklands uppgång som regional stormakt. Landets deltagande i Balkankrigen och därefter i första världskriget ledde till betydande territoriella vinster. Den grekiska flaggan kom att vaja ända fram till Konstantinopels portar och över stora delar av västra Mindre Asien, medan Italien samtidigt behöll Rhodos.

Poulsen menade att Greklands växande styrka skapade misstro i Italien. Italienarna såg Grekland som en konkurrent som hade uppnått det som Italien själv drömde om: en relativt kort krigsinsats som resulterade i stora territoriella vinster. Många italienare ansåg att grekerna hade offrat lite men vunnit mycket, medan Italien inte fått tillräcklig utdelning för sina egna uppoffringar.

På frågan om den grekiska expansionismen skedde på andra folks bekostnad svarade Poulsen att den till viss del kunde rättfärdigas, eftersom grekerna utgjorde majoriteten i de europeiska områden som införlivades med Grekland under Venizelos tid. I Mindre Asien var situationen mer komplicerad; städerna hade i stor utsträckning grekisk befolkning medan landsbygden huvudsakligen var turkisk. Samtidigt framhöll han att Mindre Asien under århundraden varit ett centrum för grekisk kultur och civilisation.

Till skillnad från detta ansåg han att den italienska imperialismen inte tog hänsyn till nationella eller etniska förhållanden. Som exempel nämnde han det tyskspråkiga South Tyrol, som Italien annekterade efter första världskriget. Där tvingades den tyska staden Bolzano att använda sitt italienska namn.

Poulsen avslutade med en varning: om Corfu skulle införlivas med Italien skulle det utgöra en orättvisa som riskerade att skapa nytt hat och lägga grunden för framtida konflikter och krig i regionen.

Ypervorioi

ABBAs första spelning var på Cypern - "Vi uppträdde för FN soldater"

Det få känner till är att ABBA:s första gemensamma framträdande ägde rum på Cypern våren 1970 – flera år innan gruppen officiellt bildades.

I en intervju i Aftonbladet den 21 maj 1970 berättade Agnetha Fältskog för sin förlovningsresa med Björn: 

"Vi var nere på Cypern en vecka nyligen och fick vara med om en hel del intressant. Björn var med i en svensk sånggrupp som uppträdde för FN-soldaterna."

Agnetha själv följde med på resan, likaså Benny Andersson och Anni-Frid Lyngstad – då alla var soloartister eller del av andra konstellationer. Under veckan hölls ett spontant uppträdande på FN-bas i Famagusta, där de alla fyra sjöng tillsammans för första gången – utan att veta att de några år senare skulle bli världens största popgrupp.

Spelningen för de svenska FN-soldaterna på Cypern har i efterhand fått nästan mytisk status, då det var ett informellt ögonblick som ändå markerade startpunkten för ett musikaliskt samarbete som skulle förändra pophistorien.

Aftonbladet 1970-05-21

Aftonbladet 2024-04-30

Nyheten återpublicerades på Cypriotiska media 

Ypervorioi