Träningsinstruktören Tindra delar med sig av sin personliga och poetiska relation till Cypern där hennes rötter finns, där hennes mamma är född och där hittar hon hemma.
Cypern – Där mina rötter andas…
Cypern…det är inte bara dit jag reser.
Det är dit jag minns.
Det är dit något i mig alltid har vetat vägen.
Här bor mina rötter.
Djupare än mina steg.
Innan jag fanns i denna form,
Kände marken redan mitt namn.
Här föddes min mor.
I detta ljus, detta hav.
Och även när jag är ensam,
är jag aldrig riktigt kvar själv.
Jag går när solen reser sig långsamt,
Som om den minns mig med
sand mot hud, salt i andetag.
Allt känns äldre än tid.
Nissi i morgonens guld.
Makronissos, tyst och blå,
Landa beach – jag står still
Och låter hjärtat komma ikapp sig själv.
Jag känner henne i vinden.
Inte som minne, utan nu.
Som en hand över mitt bröst.
Som ett “du är redan du”.
I värmen mellan skuggor,
i doften av sommar och hav,
i varje steg jag tar utan mål
Finns hon där, utan krav.
En kaffe i hamnen,
röster långt bort.
Men inom mig är det stilla.
Som om världen håller andan ett kort ögonblick för mig.
Jag läser böcker som ingen behöver sluta.
Låter tiden bli mjuk igen.
Hyr en bil, följer inget mer
än det som rör sig tyst inom mig sen….
Troodos i dimma och ljus.
Pissouri, som en bön.
Paphos, stenar som minns,
sånt jag aldrig själv har sett men ändå känt.
Öde byar, öppna dörrar
Klippor, grottor, hav
Allt viskar samma sak:
Du har varit här förut. Du kommer alltid vara här.
Cypern…
Du bär min historia utan att berätta den.
Du låter mig vila i något större
än mitt eget liv.
Här är jag hemma.
Inte för att stanna,
Utan för att minnas…
Att jag aldrig varit borta.
Här är jag hel.
Inte genom ord.
Utan genom vind.
Genom ljus.
Genom hav.
Hon finns i sommaren.
I värmen mot min hud.
I varje soluppgång…
Som säger:
Du är buren.
Du är hemma.
“Jag skriver för att minnas”
När vår webbsida kontaktade Tindra och ställde några frågor om hennes starka band till ön, svarade hon:
– Jag skriver för att minnas. För att inte glömma var jag kommer ifrån. Cypern är inte bara en plats, det är något i mitt blod, genom min mamma. Hemma är både här och där. Och ja… jag tror man hittar sig själv när man vågar följa det som känns som hem i hjärtat.
På frågan om vad hon saknar mest från Cypern, förutom solen, svarar hon:
– Det jag saknar mest är känslan. Doften av havet, kvällarna, enkelheten. Att andas lite friare.
Cypern i mars – “Magiskt”
Tindra planerar också att resa till Cypern i vår och delar med sig av sina tankar om att uppleva ön under lågsäsong:
– Cypern i mars är perfekt för att utforska allt. Att möta våren på Cypern är magiskt. Otroligt grönt och blomstrande. Perfekt väder för vandring. Trodos, besöka byar. Vädret är som svensk sommar ungefär. Man behöver inte slåss om solstolar på stranden. Och det går att bada i havet om man inte är en badkruka.
Hon fortsätter:
– Jag gillar också hur öde, lugnt och stilla Ayia Napa och Protaras är, när det inte är turistsäsong. Det är som lugnet före stormen. Cypern har så otroligt mycket att utforska! Och det behagliga klimatet är perfekt för det. Sommarens varma soldagar är för varmt för det. Det är även utmärkt för människor som inte tycker om värmen under högsommaren.
Ypervorioi
