Nio år efter flykten från den turkiska invasionen levde fortfarande tusentals cypriotiska flyktingar i flyktinglägret Akhna. I reportaget skildrar Expressen Andreas Paraskeva, som varje dag blickade mot sin ockuperade hemby bara några hundra meter bort.
Trots nya bostäder och ett fungerande liv i lägret var längtan tillbaka stark. Artikeln beskriver flyktingarnas vardag, de svåra åren efter kriget 1974 och hoppet om att en dag få återvända hem.
FLYKTTINGLÄGRET AKHNA, Cypern Expressen 1983-04-30
Här står Andreas Paraskeva och tittar mot sin hemby. Den ligger bara några hundra meter bort. Ändå är avståndet ohyggligt långt – nio år. Hittills.
Andreas med familj och hela byns befolkning flydde undan den turkiska armén under kriget 1974.
De och totalt 30 000 flyktingar fick en fristad i en skog inom en brittisk militärbas. (Storbritannien hyr mark av staten för militärbaser på ön.)
Det var helt nära den gamla hembyn.
Fasans tid
Den första vintern blev en fasans tid i tält och regn och lera och epidemier.
Tälten ersattes av små träskjul. Flyktingarna slussades med åren ut till bättre bostäder och nya förstäder vid staden Larnaca.
Flyktinglägret Ahkna skulle egentligen vara utrymt i dag. Men ett par tusen har vägrat att flytta. De vill ha sin hemby inom synhåll.
Lägret fungerar bra. Det börjar växa upp fina villor. Andreas och hans familj har just flyttat in i en. Han fick pengar av staten men har själv bidragit så att badrummet kunde få kakel och extra piff.
Helst hem till byn
Men han säger att han inte skulle tveka en sekund att flytta tillbaka till huset i hembyn, om han fick chansen. Trots att han vet att det saknar fönster, dörrar och lösöre och troligen är förstört av väder och vind. Turkarna har bortfört allt.
– Där har jag mina rötter, säger han.
Av ett par hundra tusen flyktingar är några tiotusental kvar i lägren.
En turist på Cypern träffar ofta människor, som berättar att de härstammar från den ockuperade zonen. Åtskilliga inom serviceyrken pratar hyfsad svenska. Engelska är allmänt förekommande.
– Våra hjärtan och ögon är alltid någon annanstans, sa en ung försäkringsman.
FN tar ibland upp ”Cypernfrågan”. I maj ska det ske igen. Ingen realistisk person tror att det därmed ska hända något.
Men Andreas Paraskeva ger aldrig upp hoppet. Varje dag ser han mot sin hemby.
 |
| Expressen 1983-04-30 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar