Kort efter att Cypern överlämnats från Osmanska riket till Storbritannien sommaren 1878 publicerade den svenska tidningen Nya Skåne en omfattande beskrivning av ön. I artikeln framställs Cypern som en strategiskt belägen ö i östra Medelhavet med bördiga slätter, rik växtlighet och betydande naturresurser.
Samtidigt menade tidningen att århundraden av krig, sjukdomar och det som beskrivs som ett barbariskt turkvälde hade bidragit till öns tillbakagång och minskade befolkning. Artikeln betonar även att den stora majoriteten av invånarna var greker och att grekiskan var det dominerande språket på ön.
Dessutom lyfts Cyperns jordbruk, vinproduktion, skogar och mineralrikedomar fram, liksom öns långa historia från antiken, genom korsfarartiden och det venetianska styret, fram till den brittiska övertagandet 1878.
Cypern -1878-07-18
den af Turkiet till England afträdda ön ligger, som bekant, i nordöstra hörnet af Medelhafvet, ungefär på lika afstånd från Syriens och Mindre Asiens kust. Ön genomstrykes från öster till vester af tvänne bergskedjor, mellan hvilka utbreder sig en bördig slätt.
Klimatet är mildt och sundt, den fruktbara jordens växtlighet rik och ymnig men dess odling är mycket försummad och ön ett enda ruinfält. Jordbäfningar, krig, förhärjande sjukdomar och det barbariska turkväldet ha bidragit att göra ön folkfattig. Folkmängden som ännu i medeltiden utgjorde öfver en million, uppgår nu, enligt Ritter, till endast 115,000, af hvilka en femtedel är muhammedaner och bland dessa 5,000 från Egypten införda negerslafvar. Bland de 80—90,000 kristna äro inemot 1,000 katoliker, de öfriga tillhöra den grekiska kyrkan och äro äfven till nationaliteten greker. Det herskande språket är det grekiska, som äfven talas af alla turkar. Öns hufvudprodukter äro spanmål, bomull, hampa, alizzari eller levantisk krapp, oljefrö, tobak, oliver, sydfrukter, Johannesbröd och kryddor. Cypern är blomkålens fädernesland. Skogarna, som bestå af cedrar, pinier och cypresser jemte ek och bok, gifva ett utmärkt byggnadsvirke; boskapsskötseln är obetydlig, likaså bi- och silkesodlingen. Ännu stå Cypernvinerna i högt värde, i synnerhet det från Commanderian. Cypern innesluter stora mineralskatter, som dock ännu vänta på att tillgodogöras. Dess jord gömmer guld och silfver ej mindre än koppar och jern. Ön är indelad i tre sandschak: Lefkoscha, Kerina och Baffa. Cyperns hufvudstad är det in på ön belägna Nikosia eller Levkosia (turk. Lefkoscha) med 15,000 inv. De vigtigaste handelsstäderna äro det på södra kusten belägna Larnaka och Famagusta på östra kusten.
Innan Cypern mot slutet af 1500-talet kom i turkarnes händer, tillhörde det venezianerne, som 1489 förvärfvat det från den furstliga ätten Lusignan, hvilken allt sedan korstågens tider innehaft det som ärftligt län under engelska kronan. Richard Lejonhjerta, som 1191 eröfrat ön från byzantinerna, skänkte det nemligen åt en medlem af denna familj. Öns historia förlorar sig för öfrigt djupt in i den grå forntiden, och ur dess jord uppgräfvas märkvärdiga minnesmärken ej blott från byzantinernes, romarnes, grekernes och persernes, utan äfven från feniciernes och fornegypternes välde öfver ön.
 |
| Nya Skåne 1878-07-19 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar