I februari 1990 publicerade Aftonbladet ett reportage om det svenska rockbandet It's Alive, som lämnade Stockholm och reste till Cypern för att spela på nattklubbar i Larnaca. Det som från början var tänkt som ett tillfälligt arbete utvecklades snabbt till en oväntad framgång. Bandet blev uppmärksammat av cypriotisk television, spelade in musikvideor och fick en växande skara fans på ön. Reportaget ger samtidigt en intressant bild av Cyperns nöjesliv i början av 1990-talet och hur svenska musiker kunde hitta nya möjligheter utanför Sveriges gränser när skivbolagen hemma inte visade något intresse.
Aftonbladet 1990-02-09
Vad ska ett begåvat rockband ta sig till när inget skivbolag vågar satsa på en platta?
Stockholmsbandet "It's alive" packade och åkte till Cypern på "träningsläger".
– och blev stjärnor i cypriotisk TV...
"It's alive" är nästan det första vi hör talas om när vi landar på Cypern. Vi blir visade till Kethera, en nattklubb i staden Larnaca.
Det är på Kethera som örepublikens alla rockfans samlas. Där får de vad de tål av sex stockholmare, ett kraftigt funk-rockljud, power-pop som tonåringarna dansar till i stora grupper.
– Vi spelar mest coverlåtar här, säger sångaren Martin Sandberg, 18, nästan urskuldande.
Mat och husrum
"It's alive" har ett sex månader långt kontrakt på Kethera, med spelningar fem nätter i veckan. De har tillgång till två lägenheter och en bil, de får tillräckligt med pengar till mat, resor, försäkringar och nöjen.
Men det är på dagarna det verkligen gäller. Då kläcker de sex killarna idéer, under en joggingtur eller i gymet. Sedan åker de till nattklubben för att repa och sätta ihop egna låtar.
Det var i mitten av september som killarna lämnade Sverige och jobben som taxichaufför, bilbud, tidningsutbärare med mera. Men varför reste de just till Cypern?
TV hörde av sig
– Jag har en kompis som är reseledare. Han tog med sig en av våra demotejper hit för att försöka fixa en månads jobb, och så ville den här klubben ha oss i ett halvår, berättar trummisen Anders Gustafsson.
Killarna hade inte räknat med någon speciell uppmärksamhet. Men redan efter någon månad hörde TV av sig.
– Rock är ganska nytt här. Musikerna har svårt för rock- och popharmonierna. De vet inte hur man gör och det finns knappt några inhemska band, säger Per Ahlström.
Final i Rock-SM
TV spelade in två rockvideor, och de har visats flera gånger i populära lördagsprogram i TV.
För två år sedan gick bandet till final i Rock-SM. Sedan satsade de egna pengar på en EP, men fick inga napp från något skivbolag. Sedan dess har de mest spelat på ungdomsgårdar, diskotek och utomhusfestivaler.
– Vi låter ju inte som Opa precis, och så sjunger vi på engelska. Nu är det bara Listan och Svensktoppen som gäller, säger gitarristen Per Aldeheim, 23.
Svartsjuka killar
Men på Cypern duger engelskan bra. Nu har bandet fått anbud från fler nattklubbar, och kanske stannar bandet ett tag till.
– Men det är svårt att vara svenskt rockband här på Cypern. Tjejerna är intresserade, men det går inte att vara kompis med dem som vi är vana vid hemifrån. Då blir de cypriotiska killarna svartsjuka på oss. Och på pubarna fattar de inte våra skämt, och vårt sätt att vara, säger Martin Sandberg.
– På så sätt är vi precis som ett gäng turkar i Tensta. Vi vill inte ändra på vårt sätt bara för att vi kommit hit, säger Per Aldeheim.
Ber om autografer
När vi följer killarna på promenad genom Larnaca kommer fyra tjejer fram och ber om autografer.
– Det där är ett berömt rockband, säger en ung pappa till sin familj, och pekar diskret åt de svenska killarnas håll.
Familjen tittar nyfiket efter ett gäng killar med moderiktiga glipor i jeansen och långa fönade hårmanar.
De går med lugna, bestämda kliv, i en värld fjärran från oförstående svenska skivbolag.
Carina Johansson
LARNACA
Ypervorioi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar