Bara några månader efter att Cypern överlämnats av Osmanska riket till Storbritannien publicerade den svenska tidningen Allehanda för Folket artikeln ”Utsigter från Cypern”. Texten skildrar det internationella politiska läget vid tiden och förklarar varför Cypern ansågs vara av stor strategisk betydelse för det Brittiska imperiet efter Berlinkongressen.
Samtidigt beskrivs öns geografi, befolkning och städer. Det framgår att omkring två tredjedelar av Cyperns cirka 150 000 invånare var greker. Särskild uppmärksamhet ägnas åt de en gång rika cypriotiska skogarna, som till stor del hade förstörts trots att de tidigare varit kända för att leverera värdefullt skeppsvirke. Texten återger också de förhoppningar som fanns år 1878 om att den nya brittiska administrationen skulle genomföra utvecklings- och moderniseringsprojekt på ön.
Allehanda för Folket, 1878-08-14
Utsigter från Cypern
Som läsaren kanske erinrar sig motsatte sig lord Beaconsfield (Benjamin Disraeli) vid Berlinkongressen Rysslands krav på att erhålla den viktiga hamnen Batum vid Svarta havet. Hela kongressen riskerade att bryta samman på grund av denna fråga. Till slut mildrades dock det brittiska motståndet och Ryssland fick överta Batum under förutsättning att hamnen förblev öppen och obefäst för handel.
De ryska reaktionerna var först positiva. Men snart kom beskedet att England hade slutit en allians med Turkiet och erhållit en ny flottstation på Cypern. Därmed sattes ett stopp för Rysslands fortsatta expansion på osmanskt territorium.
”Omöjligt! Otroligt!” utbrast många. Men överenskommelsen var ett faktum: en offensiv och defensiv allians där England skulle behålla Cypern så länge Ryssland behöll Batum.
De ryska tidningarna riktade därefter hård kritik mot Storbritannien, som ansågs stå i vägen för ryska ambitioner. Trots detta tog England Cypern i besittning och förväntades behålla ön under lång tid. Enligt artikeln var Cypern en idealisk flottstation och en strategisk utpost för kontrollen av sjövägarna till Konstantinopel, Suezkanalen och östra Medelhavet.
Cypern, som av turkarna kallades Kibris och av grekerna Kypros, ligger i Medelhavets nordöstra hörn. Ön hade omkring 150 000 invånare, varav två tredjedelar var greker.
Ön genomkorsas av två bergskedjor från öst till väst, vars högsta toppar når 6 187 fot. Marken beskrivs som mycket bördig men otillräckligt odlad. De vackra skogar som en gång täckte ön och levererade berömt skeppsvirke hade däremot till stor del avverkats.
Huvudstaden Nicosia, som grekerna kallade Lefkosia, hade omkring 12 000 invånare. Bland andra viktiga städer nämns Famagusta, Larnaka, Pafos och Limassol.
Klimatet på Cypern uppskattades inte särskilt mycket av engelsmännen. Bristen på dricksvatten lyfts fram och bostäderna i städerna beskrivs som enkla och av låg standard. Samtidigt ansågs hyrorna vara mycket höga.
Trots problemen uttrycktes stora förhoppningar om framtiden. Den nye brittiske guvernören, general Garnet Wolseley, hade redan anlänt till ön med sina trupper. Enligt uppgifter hade han med sig 21 miljoner kronor i guld för offentliga arbeten och utvecklingsprojekt. Wolseley beskrevs dessutom som ”rätte mannen på rätte platsen”.
Ypervorioi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar