Guideboksförfattaren: ”Cypern är mer avslappnat – Sverige är för uppstyrt” – Här är hans bästa vandringstips

 

Greekradiofl.com möter Mats Randow, författare och vandringsentusiast med stark koppling till Medelhavet. Sedan sitt första besök på Cypern har han tillbringat långa perioder på ön i samband med arbetet med sina guideböcker.

Han delar med sig av sina erfarenheter av vardagslivet, naturen, maten och vintraditionerna och berättar hur vandring ger en djupare förståelse för Cyperns kultur, historia och människor. Samtidigt jämför han sina upplevelser från Cypern med tiden på Lesbos, där han tidigare varit verksam som vandringsledare.

Hur länge har du bott på Cypern, och vad var det som lockade dig att flytta hit?

Jag kom till Cypern för första gången några dagar efter nyår 2020, precis före pandemin bröt ut. Anledningen var helt enkelt att jag skulle påbörja fältarbetet med guideboken om Cypern. Pandemin avbröt det arbetet och jag åkte tillbaka till Göteborg. Jag var tillbaka så snart restriktionerna tillät och har tillbringat först och främst vintrarna på Cypern som så kallad långliggare eller longstay samtidigt som jag arbetade med guideboken.

Hur skulle du beskriva livsstilen och vardagen jämfört med Sverige?

Cypern är mer tillbakalutat och avslappnat där man enkelt uttryckt tar viss ordning och reda med en nypa salt. I Sverige är det mer uppstyrt av den saken så känslan är att det nästan blir överdrivet, men skönt när man kommer hem. Jag uppfattar också att man tar sig tid med att umgås och bry sig om varandra lite mer på Cypern. Ta söndagseftermiddagen som exempel med stora sällskap med en långlunch på en taverna. En social tillställning med hela familjen över generationsgränserna där även vänner är välkomna. I Sverige hinner vi som bäst med en AW som det kallas med kollegorna. Det är inget fel på något av de, men jag uppfattar det som att vi är mer självupptagna i Sverige.

Finns det några nackdelar med att bo på Cypern som du tycker svenskar bör känna till?

Egentligen inte tycker jag, mer än att det är längre ifrån familj och vänner i Sverige. Det kan bli mer komplicerat med myndighetskontakt och liknande eftersom man inte alltid vet hur det fungerar innan man lär sig. Man får ta hjälp och också ha tålamod. Klimatet kan vara en nackdel på högsommaren när värmeböljor drar över ön. Hettan kan vara respektlöst obarmhärtig.

Vandring och mat hänger ofta ihop – finns det någon cypriotisk rätt eller produkt du förknippar särskilt med dina turer?

Där har vi också olika traditioner. I Sverige lagar man gärna mat över öppen eld på vandringsturen. Det är livsfarligt och olagligt på Cypern eftersom brandrisken är extremt hög. På Cypern gör jag som lokalborna och har en matsäck som är färdig att ätas direkt. Den består av frukt och energirik snacks. Likt cyprioterna tycker jag också om att avsluta på en taverna i en lantlig by.

Cypern har en rik vintradition. Har du provat några lokala viner som imponerade på dig;

Absolut. Cypern har en lång tradition och utmärkta viner av bra kvalitet. Där måste jag lyfta de inhemska druvorna. Maratheftiko, den blodröda mycket gamla druvsorten är en favorit och druvan Xynisteri som säkerligen är den vanligaste vita på Cypern. Dessertvinet Commandaria får man inte heller glömma, en söt bit av öns historia. Det sägs vara världens äldsta vin med traditioner till korsfararnas tid på 1100-talet och möjligen mycket äldre än så.

Hur kom idén till boken? Var det en personlig passion för vandring, eller ville du visa en annan sida av Cypern;

Idén kommer först ifrån mitt bokförlag Vildmarksbiblioteket som jag samarbetar med. Jag såg direkt idén som mycket inspirerande på en för mig ny ö i Medelhavet. Om du vill upptäcka en annan sida av en välutvecklad turistö som Cypern är vandring ett utmärkt sätt. Långsamheten gör att du hinner se och upptäcka sidor som den traditionella turisten inte gör. Du når platser som har unik natur, kommer till gamla byar med historia, möte med människor och kultur. Att skriva om detta tycker jag är roligt och att få ge inspiration till andra att upptäcka.

Finns det någon särskild plats eller rutt på Cypern som betyder extra mycket för dig?

Det är en vanlig fråga jag får som samtidigt är svår att svara på eftersom jag tycker om så många platser. Cypern har en variation som jag gillar från de vackra stränderna ända upp till utsikten på Olymposbergets sluttningar. När jag tänker mer på frågan kan jag gärna lyfta fram det bredare området på Akamashalvön som jag tycker mycket om. Som en enskild vandringstur tänker jag nog mer på berget Madari i Troodosbergen med härliga stigar i djupa skogar och fina utsiktsplatser.

Om du fick beskriva Cypern med tre ord – vilka skulle det vara?

Nu tänker jag snabbt och spontant. Kristallklart badvatten, lång historia och solsken. Förlåt mig, men det blev fem ord.

Vilka råd skulle du ge till någon som vill upptäcka Cypern till fots för första gången?

Är det högsommar? Var försiktig med värmen och ta dig upp på Troodos högsta höjder. Regnar och blåser det? Undvik raviner och branta bergssidor. Stora som små sten kan falla ner. Läs också på lite om turen så du vet vad som förväntas. Kontrollera höjdskillnader och svårighetsgrad, hur lång turen är och ungefär vilket underlag stigarna har. Beräkna god tid och undvik att avvika från leden. Använd en kartapp som fungerar med din gps i telefonen.

Du har även skrivit om Lesbos – vad fick dig att intressera dig för den ön?

Jag lockades dit av en vän 2016 och fann en mycket vacker ö med fina och lättillgängliga vandringsleder. Jag blev kvar på Lesbos i drygt två år som vandringsledare. Då väcktes också idén om en guidebok för Lesbos när jag fick kontakt med mitt bokförlag, Vildmarksbiblioteket. Detta eftersom jag samlat på mig mycket information om lederna och utflyktsmålen på ön.

Vilka likheter och skillnader ser du mellan Lesbos och Cypern, när det gäller natur, kultur och människor?

Likheterna är många som den varierande naturen och växterna. Kulturen är väldigt lika med traditioner, ortodoxa kyrkan och maten. Människorna är gästvänliga och pratar samma språk på båda öarna. Med språket kommer man lätt in på skillnader. Cypern är en segregerad ö med turkisktalande cyprioter i norr och grektalande cyprioter i söder. På något vis känns Cypern närmare Europa trots att det geografiskt ligger längre bort. Det är infrastrukturen som för mig känns närmare. Lesbos är inte lika påverkad av turismen som på Cypern, vilket gör att gamla traditioner känns starkare och charmigare på Lesbos.

Finns det något i Lesbos som du saknar på Cypern eller tvärtom?

Jag älskar den lokalproducerade traditionella maten på Lesbos. Även om pizzan såklart finns på Lesbos, kan jag ibland sakna ett bredare matutbud på Lesbos. Även om traditioner är starka på Cypern kan jag sakna det genuina som finns på Lesbos. Exempelvis på en vandringstur på Cypern saknar jag herdarnas får och getter som går på lösdrift på landsbygden. Egentligen småsaker där båda öarna har sina för- och nackdelar gentemot varandra.      

Interjun har återpublicerats i Cyprkotiska media 

Ypervorioi

Από την Τουρκία στη Στοκχόλμη: Πώς χτίζεται η επιρροή μέσω θρησκευτικών δομών-"Αντισημιτική οργάνωση η Mili Görüs"

Σε συνέντευξη του στην ιστοσελίδα μας, ο βουλευτής της Σουηδικής Βουλής Nima Golam Ali Pour  μιλά για τη χρηματοδότηση θρησκευτικών οργανώσεων, την επιρροή ισλαμιστικών δικτύων και τον ρόλο ξένων κρατών ,με έμφαση στην Τουρκία, το Ιράν και τη Σαουδική Αραβία στη Σουηδία. 

Παράλληλα, τοποθετείται για τις εξελίξεις στο Ιράν, τις γεωπολιτικές ισορροπίες στη Μέση Ανατολή και τη βελτίωση των σχέσεων Σουηδίας–Ισραήλ, σε μια συνέντευξη που αγγίζει άμεσα ζητήματα πολιτικής, ασφάλειας και δημοκρατίας.

Θεωρείτε ότι πολλά λεγόμενα θρησκευτικά δόγματα λειτουργούν στην πράξη ως οργανώσεις-ομπρέλες που αλλάζουν όνομα ή δομή για να συνεχίσουν να λαμβάνουν κρατικές επιχορηγήσεις; Ποιος είναι ο σκοπός τους με αυτό;

Θέλουν να αποκτήσουν πρόσβαση σε δημόσιο χρήμα. Αν εξετάσει κανείς τις επιμέρους οργανώσεις-μέλη αυτών των λεγόμενων κοινοτήτων, βλέπει ότι στην πραγματικότητα πρόκειται για ένα σύνολο συλλόγων με μουσουλμανικό προφίλ. Δεν πρόκειται για θρησκευτικά δόγματα όπως αντιλαμβανόμαστε συνήθως τον όρο. Άρα η απάντηση είναι ναι. Είναι πιο σωστό να ονομάζονται θρησκευτικές οργανώσεις-ομπρέλες.

Ποιο είναι κατά τη γνώμη σας το μεγαλύτερο πρόβλημα του σημερινού συστήματος κρατικών επιχορηγήσεων προς μουσουλμανικά θρησκευτικά δόγματα;
Το μεγαλύτερο πρόβλημα δεν έχει να κάνει τόσο με το ίδιο το σύστημα όσο με την εφαρμογή του και την κατανομή πόρων. Πρέπει να διατεθούν περισσότεροι πόροι για τον έλεγχο αυτών των οργανώσεων. Πώς μπόρεσε η Υπηρεσία Στήριξης Θρησκευτικών Κοινοτήτων να μην εντοπίσει τη σύνδεση μεταξύ του Ιράν και του Imam Ali Islamic Center όλα αυτά τα χρόνια; Χρειαζόταν πραγματικά στοιχεία από τη Säpo (αστυνομία ασφάλειας) όταν η σύνδεση ήταν ορατή σε όλους; Παρόμοιες συνδέσεις μεταξύ κοινοτήτων και δικτατοριών υπάρχουν και αλλού. Πρέπει να διατεθούν πόροι για να ελεγχθούν αυτές οι σχέσεις και οι κανόνες πρέπει να εφαρμοστούν. Αν το νέο δημοκρατικό κριτήριο εφαρμοστεί σωστά, τα περισσότερα από αυτά τα προβλήματα θα εξαφανιστούν.

Ποιος πολιτικά άνοιξε την πόρτα ώστε να χτιστούν τόσα πολλά τζαμιά στη Σουηδία;
Τα παλιά κόμματα. Πέρα από τη συνεργασία των Σοσιαλδημοκρατών με ισλαμιστές, δεν πιστεύω ότι υπήρχαν κακόβουλες προθέσεις. Πρόκειται για έναν συνδυασμό αφέλειας και άγνοιας. Το Ισλάμ δεν είναι σουηδική θρησκεία. Πολλοί πολιτικοί είδαν το Ισλάμ μόνο ως θρησκεία και δεν κατάλαβαν πλήρως ότι υπάρχει και μια ευρεία πολιτική διάσταση μέσα στο Ισλάμ.

Ποιος είναι ο σκοπός του ότι η τουρκική οργάνωση Milli Görüş χρηματοδοτεί ένα από τα μεγαλύτερα τζαμιά της Σκανδιναβίας που χτίζεται τώρα στη Στοκχόλμη;
Δεν το γνωρίζω. Αυτό πρέπει να το ρωτήσετε τους ίδιους. Αλλά γνωρίζω ότι η Milli Görüş είναι ισλαμιστική και αντισημιτική και δεν θα έπρεπε να έχει τόσο ισχυρή παρουσία στη Σουηδία.

Γιατί η Τουρκία, το Ιράν και η Σαουδική Αραβία επενδύουν μεγάλα ποσά σε τζαμιά και ιμάμηδες στο εξωτερικό;
Είναι ένας συνδυασμός του ότι αυτές οι χώρες θέλουν να αποκτήσουν μεγαλύτερη πολιτική επιρροή στη Δύση και του ότι θέλουν να δημιουργήσουν προϋποθέσεις για κατασκοπεία και τρομοκρατική δραστηριότητα. Υπάρχουν πολλοί μουσουλμάνοι στην Ευρώπη και όποιος χτίσει τα περισσότερα τζαμιά θα μπορεί να επηρεάσει αυτούς τους μουσουλμάνους.

Θεωρείτε ότι ο όρος «ισλαμοφοβία» χρησιμοποιείται μερικές φορές για να σταματήσει ο έλεγχος ισλαμικών οργανώσεων;
Ναι, το πιστεύω. Αλλά πλέον δεν πιάνει. Δεν θα έλεγα καν «μερικές φορές». Πιστεύω ότι αυτός ο όρος πάντα χρησιμοποιούνταν για να αποτρέψει τον έλεγχο ισλαμιστικών οργανώσεων. Όλοι όσοι έχουν ελέγξει ισλαμιστικές οργανώσεις έχουν χαρακτηριστεί ισλαμοφοβικοί, είτε είναι επικριτικοί προς το Ισλάμ είτε όχι.

Η Σουηδία σταμάτησε τη χρηματοδότηση της Islamic Relief. Γιατί ανακαλύφθηκαν τα προβλήματα μόνο μετά από πολλά χρόνια χρηματοδότησης; Υπάρχουν κι άλλες οργανώσεις που θα έπρεπε να ελεγχθούν με τον ίδιο τρόπο;
Τα προβλήματα δεν ήταν κρυφά για κανέναν. Υπήρξε μια περίοδος όπου κάποιοι δεν ήθελαν να αναγνωρίσουν ότι η Islamic Relief ήταν μια ισλαμιστική και αντισημιτική οργάνωση. Η κυβέρνηση Tidö δεν είχε αυτό το πρόβλημα. Ο υπουργός Αναπτυξιακής Βοήθειας Μπέντζαμιν Ντούσα δεν είχε ποτέ φιλική στάση απέναντι στην Islamic Relief. Στη συνέχεια η Sida (κρατικός οργανισμός της Σουηδίας) συνάπτει συμφωνίες με οργανώσεις βοήθειας που ισχύουν για αρκετά χρόνια. Η συμφωνία της Islamic Relief έληγε το 2025. Δεν υπήρχε δυνατότητα να καταγγελθεί νωρίτερα. Όταν έληξε, η Sida επέλεξε να μην την ανανεώσει. Υπάρχουν πολλά χρήματα βοήθειας σε κυκλοφορία. Δεν μπορώ με βεβαιότητα να πω ότι δεν υπάρχουν κι άλλες οργανώσεις των οποίων οι συμφωνίες δεν θα έπρεπε να ανανεωθούν. Αν προκύψουν νέες πληροφορίες, θα ενεργήσουμε φυσικά.

Τι συμβαίνει στο Ιράν αυτή τη στιγμή; Το βλέπετε ως επανάσταση; Πιστεύετε ότι ο Ρεζά Παχλαβί μπορεί να παίξει σημαντικό ρόλο για την αντιπολίτευση; Έχει αρκετή δύναμη ή πόρους;
Ναι, το Ιράν βρίσκεται τώρα σε επαναστατική κατάσταση. Ο Ρεζά Παχλαβί έχει ήδη παίξει σημαντικό ρόλο. Φυσικά δεν έχω εικόνα για όλα όσα γίνονται από την πλευρά του. Όμως πολλές από τις εξελίξεις που έχουν συμβεί, όπως η παραβίαση της ιρανικής κρατικής τηλεόρασης, δεν είναι επιχειρήσεις που η οργάνωση του Παχλαβί έχει την τεχνογνωσία να πραγματοποιήσει. Άρα φαίνεται να διαθέτει πόρους. Δεν γνωρίζω από πού προέρχονται αυτοί οι πόροι, αλλά μπορεί κανείς να κάνει εικασίες. Ο Ρεζά Παχλαβί επισκέφθηκε το Ισραήλ τον Απρίλιο του 2023 και συναντήθηκε με τον Μπέντζαμιν Νετανιάχου. Το Ισραήλ έχει δείξει ισχυρή στήριξη στον ιρανικό λαό από την έναρξη των διαδηλώσεων. Την πολιτική ισχύ του Παχλαβί τη βλέπουμε στους δρόμους του Ιράν, όπου οι άνθρωποι είναι έτοιμοι να φωνάξουν το όνομά του και να θυσιάσουν τη ζωή τους για το όραμα του για ένα δημοκρατικό Ιράν.

Γιατί ο Ερντογάν στηρίζει το καθεστώς του Ιράν και τι φοβάται η Τουρκία αν το Ισραήλ και οι ΗΠΑ επιτεθούν στο Ιράν;
Βλέπουμε ότι οι δημοκρατίες του κόσμου, είτε με λόγια είτε με πράξεις, στηρίζουν τον ιρανικό λαό, ενώ οι δικτατορίες όπως η Κίνα, η Ρωσία και η Τουρκία στηρίζουν το καθεστώς. Αν πέσει το καθεστώς στο Ιράν, το Ιράν θα πλησιάσει τη Δύση, στην οποία ανήκει και το Ισραήλ. Υπάρχει μια πολιτισμική και ιστορική σχέση μεταξύ του Ισραήλ και του ιρανικού λαού. Ο Ερντογάν, ως ισλαμιστής, μπορεί και ο ίδιος να αμφισβητηθεί από τον τουρκικό λαό αν οι Ιρανοί ανατρέψουν το ισλαμιστικό τους καθεστώς.

Η σχέση Σουηδίας–Ισραήλ έχει επιτέλους βελτιωθεί μετά από πολλά χρόνια. Πιστεύετε ότι αυτό θα επηρεάσει τη στάση της Σουηδίας απέναντι στη Μέση Ανατολή και την Ανατολική Μεσόγειο;
Η σχέση της Σουηδίας με το Ισραήλ μπορεί να γίνει πολύ καλύτερη από ό,τι είναι σήμερα. Θεωρώ ότι η δημόσια κριτική της Σουηδίας προς το Ισραήλ κατά τον πόλεμο στη Γάζα ήταν μάλλον περιττή. Το Ισραήλ αμυνόταν απέναντι σε μια τρομοκρατική οργάνωση. Πιστεύω ότι η Σουηδία θα επικεντρωθεί τα επόμενα χρόνια κυρίως στη γεωγραφική της περιοχή, λόγω της κατάστασης ασφάλειας και της πιθανής αποχώρησης των ΗΠΑ από την Ευρώπη. Όσον αφορά τη Μέση Ανατολή, αυτό που μπορεί να γίνει είναι να συνεχιστεί η προσπάθεια για την τρομοκρατική κατάταξη των Φρουρών της Επανάστασης (IRGC) και να ενισχυθούν οι σχέσεις με το Ισραήλ. Η Σουηδία πιθανότατα θα έχει έναν ρόλο στη Μέση Ανατολή που θα επηρεάζεται από την εσωτερική κοινή γνώμη. Η εξέλιξη στην Ανατολική Μεσόγειο θα κυριαρχηθεί με βεβαιότητα από τις χώρες της περιοχής. Η συζήτηση για την Ανατολική Μεσόγειο υπήρξε αρκετά αόρατη τόσο στην πολιτική όσο και στη δημόσια συζήτηση στη Σουηδία.

Συντακτική ομάδα 

Από 1,3 δισ. στο μηδέν: Η Σουηδία κλείνει τη στρόφιγγα στην Islamic Relief- Σχέσεις με βίαιο εξτρεμισμό

Τα τελευταία δέκα χρόνια, η ανθρωπιστική οργάνωση Islamic Relief Sverige έχει λάβει σχεδόν 1,3 δισεκατομμύρια κορώνες σε φορολογικά χρήματα από τη Sida (Σουηδική Υπηρεσία Διεθνούς Αναπτυξιακής Συνεργασίας). Τώρα όμως η αρχή αλλάζει πορεία και σταματά όλα τα νέα κονδύλια προς την οργάνωση.

Ο λόγος: άτομα εντός της Islamic Relief Sverige μπορούν να θεωρηθούν ότι έχουν συνδέσεις με αντιδημοκρατική ή βίαια εξτρεμιστική δραστηριότητα.

• Η Islamic Relief Sverige έλαβε σχεδόν 1,3 δισ. κορώνες σε αναπτυξιακή βοήθεια την τελευταία δεκαετία.

• Η Sida σταματά πλέον κάθε νέα χρηματοδότηση προς την οργάνωση.

• Η απόφαση βασίζεται σε έλεγχο που δείχνει ότι ορισμένα άτομα εντός της οργάνωσης μπορεί να έχουν δεσμούς με βίαιο εξτρεμισμό και αντιδημοκρατικά περιβάλλοντα.

Το 2024 η Islamic Relief Sverige έλαβε 191 εκατομμύρια κορώνες από τη Sida. Το ποσό αυτό αντιστοιχούσε σχεδόν στο 70% των συνολικών της εσόδων, τα οποία προέρχονται τόσο από δημόσιους πόρους όσο και από ιδιωτικές δωρεές.

Από το 2018, η οργάνωση έχει λάβει πάνω από 1 δισεκατομμύριο κορώνες από τη Sida – περίπου 100 εκατομμύρια λιγότερα από όσα έλαβε ο Σουηδικός Ερυθρός Σταυρός την ίδια περίοδο.

Islamic Relief Sverige

Η Islamic Relief Sverige δραστηριοποιείται στη Σουηδία από το 1992. Ιδρύθηκε με πρωτοβουλία της Ισλαμικής Ομοσπονδίας Σουηδίας και αποτελεί ανεξάρτητο συνεργαζόμενο οργανισμό της Islamic Relief Worldwide, η οποία ιδρύθηκε στη Βρετανία το 1984.

Τώρα, η εφημερίδα Expressen αποκαλύπτει ότι η Sida αποφάσισε να διακόψει όλα τα νέα κονδύλια προς την Islamic Relief Sverige. Σύμφωνα με τη Sida, η οργάνωση δεν πληροί τις απαιτήσεις που διασφαλίζουν ότι δεν υπάρχουν συνδέσεις με βίαιο εξτρεμισμό ή αντιδημοκρατική δράση.

«Εφόσον οι κατευθυντήριες γραμμές της κυβέρνησης είναι σαφείς ότι τέτοιες συνδέσεις δεν είναι συμβατές με χρηματοδότηση από αυτές τις στρατηγικές, η Islamic Relief Sverige έλαβε απόρριψη στις αιτήσεις της στο πλαίσιο των διαδικασιών επιλογής εταίρων για τις στρατηγικές CSO και HUM», γράφει η εκπρόσωπος Τύπου της Sida Ίνγκα-Λιλ Χάγκμπεργκ σε μήνυμά της προς την Expressen.

Αποκαλύφθηκαν ύποπτοι δεσμοί με εξτρεμισμό

Οι ύποπτες συνδέσεις προέκυψαν μετά από εκτενή έλεγχο της οργάνωσης από το Κέντρο για την Αντιμετώπιση του Βίαιου Εξτρεμισμού (CVE), κατόπιν εντολής της Sida.

Στην έκθεση του CVE αναφέρεται ότι «ένας μικρός αριθμός ατόμων» εντός της Islamic Relief Sverige και σε συγγενή δίκτυα έχουν ή είχαν δεσμούς με βίαιο εξτρεμισμό ή αντιδημοκρατικά περιβάλλοντα. Σε αυτά περιλαμβάνονται μεταξύ άλλων οι οργανώσεις Förenade Islamiska Föreningar i Sverige (Fifs) και Islamiska Förbundet i Sverige (Ifis). Οι συνδέσεις αυτές, σύμφωνα με τη Sida, σε ορισμένες περιπτώσεις ήταν μέσω συγγενικών προσώπων.

Τόσο η Islamic Relief Sverige όσο και συνεργαζόμενοι οργανισμοί, όπως η Islamic Relief Worldwide, έχουν δεχθεί στο παρελθόν κριτική. Μεταξύ άλλων έχουν κατηγορηθεί για δεσμούς με τη Μουσουλμανική Αδελφότητα.

Η Islamic Relief Sverige έχει επανειλημμένα αρνηθεί τις κατηγορίες, τονίζοντας ότι είναι ανθρωπιστική και πολιτικά ανεξάρτητη οργάνωση.

«Η Islamic Relief δεν έχει καμία σχέση με εξωτερικές πολιτικές ομάδες. Είμαστε ανθρωπιστικός φορέας και κύρια αποστολή μας είναι να μειώνουμε τον ανθρώπινο πόνο, να εργαζόμαστε για κοινωνική δικαιοσύνη και βιώσιμη παγκόσμια ανάπτυξη. Αυτό το έργο θα συνεχίσουμε να το επιτελούμε όσο υπάρχει ανάγκη», ανέφερε σε άρθρο γνώμης στην Expressen το 2021.

Καμία απόδειξη κατά της σημερινής διοίκησης

Η Sida υπογραμμίζει σε email προς την Expressen ότι δεν έχει προκύψει κάτι που να δείχνει ότι η πραγματική δράση της Islamic Relief Sverige ή των οργανώσεων-μελών της είναι αντιδημοκρατική ή βίαιη, ούτε ότι το σημερινό διοικητικό συμβούλιο ασκεί τέτοια επιρροή.

Ωστόσο, όπως σημειώνει η Sida:
«Υπάρχουν άτομα με θέσεις στην οργάνωση που μπορεί να θεωρηθεί ότι έχουν τέτοιες συνδέσεις».

Η Expressen επικοινώνησε τη Δευτέρα με την Islamic Relief Sverige για σχόλιο, αλλά αντί απάντησης δημοσιεύτηκε το βράδυ δελτίο Τύπου, στο οποίο η οργάνωση αναφέρει ότι «λυπάται για την απόφαση», ότι δεν συμμερίζεται την άποψη του CVE και ότι προτίθεται να επικοινωνήσει με το Κέντρο για «εμβάθυνση του διαλόγου σχετικά με την αξιολόγηση και τα συμπεράσματά της».

Συντακτική ομάδα 

Svensk FN-polis vittnar: ‘Turkarna plundrade systematiskt Cypern – "de instängda grekcyprioterna lämnades utan skydd"

                                 

Svensk FN-polis, Alvar Johansson, beskriver den dystra bilden av Cypern efter den turkiska invasionen 1974. “Turkarna plundrade systematiskt allt av värde”, säger han och kritiserar FN:s passivitet och oförmåga att skydda de kvarvarande grekcyprioterna.

Värnamo tidning 1975-11-04

FN-polis berättar om läget på Cypern

— Det är nedslående att se de förhållanden som råder i den norra delen av Cypern, som ockuperas av turkarna. Hotellen står tomma och den ekonomiska verksamheten, förutom jordbruket som fortfarande fungerar i vissa områden, har stannat av. Den nytillträdde FN-polisen Alvar Johansson från Lanneryd, som har erfarenhet från två tidigare FN-uppdrag, jämför med situationen efter den turkiska invasionen förra året. Och värst av allt: FN-insatsen har i praktiken inte lyckats hjälpa dem som blivit instängda.

Neutraliteten verkar ha lett till en förlamning som på ett provocerande sätt utnyttjas av dem som har intresse av att gynnas själva. Och de är många. På den turkiska sidan av den linje som skiljer greker och turkar i norr har plundring skett i stort sett ostört. Mycket tyder på att turkarna systematiskt plundrade allt av värde från butiker och industrier för att föra det till Turkiet. Hur ekonomin ska kunna återhämta sig återstår att se; inte ens grekernas flykt söderut verkar avta. Situationen har snarare försämrats sedan i höstas, särskilt inom turismen, som tidigare var en viktig sektor för ön.

Toma hotell

— När jag var på Cypern första gången 1965 fanns det i ett visst område 4–5 hotell. Under mitt andra FN-uppdrag 1970 hade antalet stigit till 25, och nu finns det 110, som alla var fullbelagda fram till förra året. Nu står de tomma. Den grekiska personalen har lämnat och turkarna har inte kunnat eller velat ta över dem.

Den vackra stranden runt Famagusta, välkänd för många svenskar, ligger idag öde. Omkring 200 000 flyktingar från den ockuperade delen av ön finns nu i söder. Hjälpen består framför allt i att grekcyprioterna, fulla av optimism, försöker bygga upp ett nytt liv på den del av ön som återstår och hjälper sina släktingar som fortfarande lever i små enklaver i norr — när turkarna tillåter det förstås, eftersom de är mycket misstänksamma och knappt tillåter någon passage över linjen.

Poliser betalade ut pensioner

I den utsträckning FN-personalen kunde göra något konkret handlade det mest om socialt arbete. Alvar Johansson berättar att en av hans uppgifter som polis var att föra pensioner från södra sidan till äldre som stannat kvar i grekiska byar i norr — det var enda sättet de kunde få sina pengar.

Men de mänskliga tragedier han såg och som FN inte lyckades förhindra var nedslående, och detta minskade respekten för FN:s arbete. Tyvärr utnyttjade även ohederliga element FN:s oförmåga att upprätthålla sina beslut om de mänskliga rättigheterna.

Greker fördes bort med tvång

En gång upptäckte FN-poliser att turkarna lastade äldre personer, 72 till 93 år gamla, på en buss för att föra dem från en grekisk by inom den turkiska zonen till en okänd plats. Ingen visste vart, eftersom språkproblemen gjorde kommunikationen svår både med turkarna och de äldre grekerna.

FN-högkvarteret kunde inte ens ställa upp med tolk innan de fått en “fullständig skriftlig rapport”. Under de fyra timmar som diskussionerna mellan poliser och turkar pågick fick de äldre vänta i en kvav och het buss, tills poliserna till slut tvingades låta den köra. Trots löften om att de skulle föras till en by nära de grekiska gränserna kördes bussen till Nicosia. Vad som därefter hände med de äldre grekerna fick ingen någonsin veta.

Potatisåkern

Ett annat exempel på vad som hände i byarna: när skiljelinjen drogs hamnade en bondes åker delvis på den turkiska sidan och delvis på den grekiska, där han bodde. Under sådd och skötsel av potatisarna var det inga problem; ingen hindrade honom från att gå över. Men när det blev dags för skörd stoppades han. Turkarna hävdade att åkern tillhörde dem och tog potatisarna.

En annan bonde som hade några ventiler till bevattningssystemet på den turkiska sidan och försökte laga dem blev skjuten i ryggen. Den neutrala utredningen och obduktionen visade att han sköts medan han hukade för att ta sig tillbaka under stängslet till sin egen sida. FN:s rapport slog fast att skottet avlossades “av misstag”, eftersom vakten trodde att det var en sabotör som närmade sig från turkiskt område.

Trots allt positiv

Trots allt han upplevt säger Alvar Johansson att han fortfarande har en positiv syn på livet på Cypern. Kamratskapet inom FN-styrkorna var utmärkt, oavsett nationalitet. Den civila polisen, som han tillhörde, bestod av personal från Australien, Österrike och Sverige, medan de militära styrkorna hade personal från Kanada, Finland, Danmark och England.

Poliserna hjälpte den lokala polisen med information och assistans på grund av konflikterna mellan greker och turkar, medan militären ansvarade för rapportering till högkvarteret och gränspatrullering.

Det verkar nu som att en neddragning av FN-styrkorna är att vänta.
— Våra efterträdare är betydligt färre än vi var, säger Johansson.

Samarbete med australiensare

En del av sin tjänstgöring tillbringade Johansson tillsammans med den australiska polisen.
— Det var en trevlig period som jag inte skulle vilja vara utan, säger Alvar. Jag skulle gärna återvända någon gång till Cypern som turist — men av FN-arbetet har jag fått mer än nog.

Värmano tidning 1975-11-04

Ypervorioi

Fler svenskar söker sig till den Grekiska Ortodoxa kyrkan i Örebro -”Det var det jag letade efter i mitt liv"

                           

I Örebro finns en liten men livlig grekisk-ortodox församling Sts. Demetrios & Nestor som samlas i ett kapell som hyrs av Svenska kyrkan. Tack vare Greksika Metropolitdömet i Stockholm, S:t Georgios, har församlingen vuxit under de senaste åren. Här firas liturgin på både grekiska och svenska, och gemenskapen består av greker, svenskar och andra ortodoxa troende från olika länder som har funnit en plats där de känner sig hemma.

Församlingen har under de senaste åren vuxit stadigt, mycket tack vare fader Georgios, som genom sitt lugn, sin värme och sin djupa tro har blivit en andlig lärare och vägledare för många medlemmar. Hans närvaro har hjälpt människor att närma sig Gud, och flera berättar att de genom honom funnit den stillhet och mening de länge sökt.

Under hösten intervjuade Greek News & Radio FL (Florida) flera medlemmar i församlingen om deras väg till den ortodoxa tron, deras upplevelser av gemenskapen och den andliga betydelse som kyrkan i Örebro har fått i deras liv.

Denice: ”Det var det jag letade efter i livet”

Denice, 31 år, är uppvuxen protestantiskt på sin mammas sida. Hennes pappa är inte troende, och under tonåren slutade hon bry sig om religion. När hon blev äldre började hon tänka att det nog finns något mer, men det kändes inte rätt för henne som protestant.

Hon började läsa om olika frågor och fick nya vänner som var ortodoxa. Hon läste, lyssnade och lärde sig mer om ortodoxin – och till slut bestämde hon sig för att detta var rätt.
”Det var det jag letade efter i mitt liv”, säger hon.

Sedan 2020 är hon medlem i församlingen.
”Det känns bra – man är välkommen och det är öppet, oavsett var man kommer ifrån. Det känns väldigt välkomnande och familjärt.”

Denice känner att hon har hittat den rätta vägen.
”Absolut. Jag tror att det finns många som känner att det måste finnas något mer i livet, men som inte riktigt vet vad det är. Ortodoxin är inte så känd i Sverige, därför skulle jag verkligen rekommendera människor att komma hit och lära sig mer. Man märker att den skiljer sig från både katolicismen och protestantismen, och jag tror att många skulle ha nytta av att upptäcka den.”

George Babbish: ”Här är Kristus närvarande”

George Babbish kommer från Betlehem. Han berättar att han tycker mycket om att vara med i församlingen i Örebro.
”Det känns väldigt bra! Man får träffa människor och be Gud om hjälp. Det är jätteskönt för dem som ber till Gud. När Kristus är här känner man det – Jesus sa att där två eller tre samlas, där är jag mitt ibland dem.”

Han berättar att de har haft sin kyrka i Örebro i flera år och att han tycker mycket om gudstjänsten.
”Jag tycker mycket om den grekiska gudstjänsten, för i mitt land, där Jesus föddes, har vi samma gudstjänst. Det är jättebra att vara med.”

George känner sig hemma bland alla människor i kyrkan.
”Ja, med alla människor som är här – med fader Georgios och hans familj och alla som deltar. Annars skulle jag inte komma.”

Han skrattar varmt:
”Det här är den bästa kyrkan i hela Sverige som jag har varit i, och jag säger till alla att komma hit.”

Lucas Ekström:"Här känner jag mig hemma i tron"

Lucas Ekström, 28 år, berättar att det som lockade honom mest att komma till den ortodoxa församlingen var samhörigheten och vördnaden inför gudstjänsten.
”Det jag saknade mest var nattvarden, det egentliga fokuset på liturgin och den stora vördnaden inför gudstjänsten.”

Han känner sig hemma.
”Det är en gemenskap med ödmjukhet och vördnad inför Gud, med respekt och kärlek för människor – en enkelhet som jag uppskattar väldigt mycket.”

Lukas skulle rekommendera alla att komma hit och ta del av liturgin och gemenskapen.
”Man växer och lär sig mycket, och att vara med och ta del av det sociala kan betyda mycket.”

Han beskriver hur det var i början:
”Det är lite konstigt i början eftersom jag är protestant, men man vänjer sig och man lär sig på resans gång. Det är en process som tar sin tid.”

Tankarna om att bli ortodox har vuxit fram.
”Jo, jag har tänkt på det. Det är en process som jag håller på med nu. Jag känner att jag vill bli ortodox, men det är en väg som får ta sin tid.”

Agne Tallroth: "Den här är den riktiga kyrkan"

Agne Tallroth, 54 år, berättar att han blev ortodox i februari 2022. Han började fundera på ortodoxin redan när han bodde i Nordirland, i Belfast, 2019.
”Jag ville tillhöra den genuina kyrkan, den riktiga, den som är grundad av Herren själv och som har hållit fast vid läran och traditionen från början utan att förändras med tiden.”

Han berättar att det känns mycket bra att vara med i kyrkan.
”Jag känner mig hemma här. Det är en stor familj.”

Agne rekommenderar alla svenskar att komma till kyrkan.
”Det är gemenskap med Gud och med varandra. De flesta funderar någon gång i livet på varför vi är här och vad meningen med livet är.Jag fick svar på de frågorna här i kyrkan.”

Sarah: ”Det känns mer rätt här”

Sara berättar att hon och hennes man kommer från en protestantisk frikyrka, men att de sökte en tro med mer historia och liturgi.
”På den vägen hamnade vi här.”

Hon känner att de hittat rätt.
”Det känns mycket bra, som en större trygghet och en stadigare grund. Det känns som att man har kommit in i en familj som redan fanns – man fick bara gå in vid sidan. Jättefint välkomnande och en jättefin gemenskap.”

Sara rekommenderar fler svenskar att komma.
”Ja, absolut – för deras frälsnings skull.”

Om liturgin, som är både på grekiska och svenska, säger hon:
”I början tyckte jag att det var svårt, men nu, som fader Georgios säger, behöver man inte förstå allting – själen är närvarande. Och man lär sig mer och mer på vägen.”

Sofia: "Välkomna, den här är ortodoxin"

Sofia Fountoukidou, som kommer från Serres och har rötter i Pontus och Thrakien, berättar att hon har varit medlem i församlingen i fyra år.
”Det är ett sätt för mig att kunna delta i kyrkan på det ortodoxa sättet. Jag känner mig stolt och som en aktiv medlem.”

Hon gläds över att fler svenskar har börjat söka sig till ortodoxin.
”Det finns svenskar som är intresserade av att bli ortodoxa och som söker information om vad ortodoxin är. De vill se den rätta tron. Jag säger till dem: ’Välkommen, det här är ortodoxin.’”

Sofia hoppas att församlingen fortsätter växa.
”Vi lär av varandra, och det gör mig glad att se både barn och vuxna delta i kyrkans liv.”

Elisseos Arvanitidis: ”Gud öppnar dörren”

Elisseos Arvanitidis, 76 år, med rötter i Thrakien, berättar att allt började för omkring nio år sedan när deras präst först kom som diakon.
”Sakta men säkert skapade vi vår egen kyrka, med hjälp från Metropolitdömet i Stockholm. Nu har vi vår egen präst och vi har allt vi behöver.”

Han säger att församlingen i dag består av omkring 150 personer.
”Vårt mål är att vi äldre, tillsammans med de yngre familjerna med små barn, ska bevara tron. Barnen deltar i nattvarden och lär sig genom att vara en del av kyrkans liv.”

Giorgos uttrycker stor tacksamhet.
”Vi är mycket glada över att ha så fina människor omkring oss. Alla är välkomna! Den som vill komma till Gud knackar på dörren och Gud öppnar dörren.”

Han berättar också att församlingen fortsätter växa, och att flera nya dop ska ske under månaden.
”Nu har vi nya familjer och barn – och som den äldre i församlingen kommer jag att döpa dem. Den här månaden ska jag döpa flera svenskar som vill bli ortodoxa. Det är en stor glädje för oss alla.”

Han avslutar med ett budskap till greker världen över.
”Våra landsmän utomlands gör allt för att bevara våra traditioner och föra dem vidare. Jag vill uppmuntra dem att fortsätta så. Det är också vad vi försöker göra här – för vårt hemland och för vår tro.”

                       

                                           

Ypervorioi

Αποκάλυψη-βόμβα: Η σουηδική αναπτυξιακή βοήθεια φέρεται να διοχετεύτηκε σε τρομοκρατικές οργανώσεις

   

Την Παρασκευή, ο υπουργός Αναπτυξιακής Βοήθειας Benjamin Dousa (M) ανακοίνωσε ότι η κυβέρνηση υποψιάζεται πως η σουηδική βοήθεια προς τα παλαιστινιακά εδάφη έχει χρησιμοποιηθεί από τις τρομοκρατικές οργανώσεις Χαμάς και Ισλαμική Τζιχάντ.

Πρόκειται για εκατομμύρια κορώνες από τα χρήματα των Σουηδών φορολογουμένων, τα οποία έχουν καταβληθεί από το 2011.

Σε συνέντευξή του στην Aftonbladet, ο υπουργός Benjamin Dousa δηλώνει ότι σουηδικά δημόσια κονδύλια, τα οποία κάθε χρόνο διανέμονταν μέσω της αναπτυξιακής υπηρεσίας Sida στην «παλαιστινιακή οργάνωση ανθρωπίνων δικαιωμάτων» The Independent Commission for Human Rights (ICHR), αντί να χρησιμοποιηθούν για ανθρωπιστικούς σκοπούς, φέρονται να διοχετεύτηκαν σε τρομοκρατικές ομάδες που έχουν χαρακτηριστεί ως τρομοκρατικές από την Ευρωπαϊκή Ένωση.

«Πώς στο καλό μπόρεσαν τα χρήματά μας να φτάσουν σε αυτήν την οργάνωση;»αναρωτήθηκε ο Dousa στη συνέντευξη.

Σύμφωνα με τον υπουργό, το Υπουργείο Εξωτερικών έχει λάβει πληροφορίες ότι σουηδικά χρήματα χρησιμοποιήθηκαν για τη χρηματοδότηση εκπαίδευσης αστυνομικών της Χαμάς, αλλά και για εκδηλώσεις προπαγάνδας, οι οποίες παρουσιάζονταν ως «συζητήσεις πάνελ» όπου συμμετείχαν τόσο η Χαμάς όσο και η Ισλαμική Τζιχάντ.

Από το 2011, η Sida έχει καταβάλει συνολικά 55 εκατομμύρια κορώνες στην οργάνωση ICHR.
Ο υπουργός Benjamin Dousa έχει, για τον λόγο αυτό, καλέσει τον γενικό διευθυντή της Sida, Jakob Granit, σε συνάντηση τη Δευτέρα για να λάβει εξηγήσεις σχετικά με τον τρόπο που η υπηρεσία διαχειρίστηκε τη βοήθεια.

Ο Dousa δηλώνει ότι θα απαιτήσει απαντήσεις στα εξής ερωτήματα:

– Πώς στο καλό μπόρεσαν τα χρήματά μας να φτάσουν σε αυτήν την οργάνωση;

Ο υπουργός απαριθμεί τέσσερα κεντρικά ερωτήματα στα οποία απαιτεί απαντήσεις:

– Πώς είναι δυνατόν να χρειάστηκε τόσος καιρός για να μας ενημερώσει η Sida;

– Πώς είναι δυνατόν να προετοιμάζεται παράλληλα νέα στήριξη προς ακριβώς την ίδια οργάνωση;

– Πώς κατάφερε αυτή η οργάνωση να περάσει τους ειδικούς ελέγχους που είχε αποφασίσει η κυβέρνηση;

Συντακτική ομάδα 

Μυστική συμφωνία Σουηδίας -Σομαλίας–100 εκατ. κορώνες βοήθειας σε αντάλλαγμα για επαναπατρισμό μεταναστών

Το Σουηδικό κρατικό ραδιόφωνο Ekot αποκαλύπτει ότι η Σουηδία έχει συνάψει μυστική συμφωνία με την κυβέρνηση της Σομαλίας, βάσει της οποίας 100 εκατομμύρια σουηδικές κορώνες από τον προϋπολογισμό της αναπτυξιακής βοήθειας ανακατευθύνθηκαν — μεταξύ άλλων — σε έργα κοντά στον πρωθυπουργό της Σομαλίας.

Σε αντάλλαγμα, η Σομαλία δέχθηκε να επαναπατρίζει αναγκαστικά απελαθέντες υπηκόους της από τη Σουηδία.

«Ο κίνδυνος διαφθοράς είναι τόσο προφανής για όσους έχουμε εργαστεί με αυτά τα ζητήματα», δήλωσε η Wilo Abdulle Osman, που επί χρόνια ασχολείται με υποθέσεις επαναπατρισμού στη Σομαλία.

Η συμφωνία υπογράφηκε τον Δεκέμβριο του 2023. Έκτοτε, οι αναγκαστικές απελάσεις προς τη Σομαλία αυξήθηκαν σημαντικά, φτάνοντας τους 28 ανθρώπους το περασμένο έτος, σύμφωνα με την αστυνομία.

Πηγές με γνώση της υπόθεσης, τόσο από τη Σομαλία όσο και από τη Σουηδία, ανέφεραν στο Ekot ότι η σομαλική πλευρά απαίτησε οι σουηδικές αναπτυξιακές χρηματοδοτήσεις να διοχετευθούν με τέτοιο τρόπο ώστε ο κύκλος γύρω από τον πρωθυπουργό να έχει μεγαλύτερη επιρροή στη διαχείρισή τους, σε σύγκριση με το πώς κατανέμεται συνήθως η βοήθεια.

Σύμφωνα με τα στοιχεία που διαθέτει το Ekot, η Σουηδία συνεργάστηκε ενεργά για να ικανοποιηθεί αυτό το αίτημα, ενώ προκύπτει επίσης ότι και οι δύο πλευρές επιθυμούσαν να διατηρηθεί η συμφωνία μυστική.

Η πρώτη πληρωμή, ύψους 40 εκατομμυρίων κορωνών, πραγματοποιήθηκε το 2024. Τα υπόλοιπα 60 εκατομμύρια καταβλήθηκαν το καλοκαίρι ως στήριξη συνεργασίας μεταξύ του γραφείου του πρωθυπουργού της Σομαλίας και του ΟΗΕ (UNDP).

Η Σομαλία βρίσκεται στην προτελευταία θέση παγκοσμίως στο δείκτη διαφθοράς, και η συμφωνία έχει προκαλέσει έντονες εσωτερικές αντιδράσεις στη σουηδική αναπτυξιακή υπηρεσία Sida.

Πολλοί ειδικοί που εξέτασαν, για λογαριασμό του Ekot, το έργο όπου κατέληξαν τα χρήματα μετά τη συμφωνία, το περιγράφουν ως έργο υψηλού κινδύνου.

«Οι στόχοι αυτής της δράσης είναι υπερβολικά γενικοί και οι δείκτες αξιολόγησης πολύ ασαφείς», δήλωσε ο Mats Hårsmar, αναπληρωτής γραμματέας της Κρατικής Ομάδας Εμπειρογνωμόνων για την Ανάλυση Αναπτυξιακής Βοήθειας.

Ο Υπουργός Αναπτυξιακής Συνεργασίας Benjamin Dousa απάντησε γραπτώς στο Ekot ότι η κυβέρνηση συνδέει την αναπτυξιακή βοήθεια με τη μετανάστευση προκειμένου να ενισχύσει τις επιστροφές μεταναστών, επισημαίνοντας ωστόσο ότι η Sida και οι πρεσβείες είναι υπεύθυνες για την υλοποίηση της βοήθειας.

Η ηγεσία της Sida δεν σχολίασε την κριτική για το ίδιο το έργο, αλλά ανέφερε στο Ekot ότι η απόφαση για τη στήριξη μέσω του UNDP ελήφθη από την κυβέρνηση.

Πηγές εντός της Sida δήλωσαν στο Ekot ότι η υπηρεσία δεν θα είχε ποτέ προτεραιοποιήσει ένα τόσο μεγάλο ποσό για αυτό το έργο, αν η σουηδική κυβέρνηση δεν το είχε απαιτήσει.

Ο Mats Hårsmar τόνισε ότι μεγάλο μέρος των χρημάτων διοχετεύεται σε κεντρικές δομές, χωρίς να είναι σαφές ποια είναι η πραγματική τους λειτουργία:

«Στην προκειμένη περίπτωση, πρόκειται για την ενίσχυση του γραφείου του πρωθυπουργού — αλλά δεν είναι ξεκάθαρο με ποιον τρόπο», είπε.

Στην ερώτηση αν ο ίδιος θα ενέκρινε τη χρηματοδότηση ενός τέτοιου έργου, απάντησε:

«Όχι, δεν θα το έκανα», είπε ο Mats Hårsmar.

Το Ekot προσπάθησε ανεπιτυχώς να επικοινωνήσει με το γραφείο του πρωθυπουργού της Σομαλίας.
Ο ΟΗΕ (UNDP) δήλωσε στο Ekot ότι το έργο ακολουθεί τα κανονικά του πρότυπα, τα οποία στοχεύουν να εξασφαλίσουν αποτελεσματική υλοποίηση.

Συντακτική ομάδα 

Som idag för 95 år sedan:Kronprins Gustaf Adolf besökte Cypern – han hyllades med grekiska och svenska flaggor

Göteborgs Handels och sjöfartstidning
1930-10-02

Den 2 oktober 1930 anlände kronprinsen av Sverige till Cypern. Han åkte inkognito under namnet ”greve av Gripsholm” och lämnade Port Said ombord på ångaren ”Belkas” med destination Limassol.

När kronprinsen anlände till staden mottogs han med kungliga hedersbetygelser och stor entusiasm. Den grekiska befolkningen hade samlats längs gatorna tillsammans med borgmästaren, skolor och elever som vajade grekiska och svenska flaggor sida vid sida. Musik, blomsterkransar och jubel fyllde luften när den svenske kronprinsen steg i land.

Efter mottagandet i Limassol fortsatte kronprinsen till Larnaca, där han besökte viceguvernören och ärkebiskopen av Cypern. Besöket skedde i samband med den svenska arkeologiska expeditionens arbete på ön – ett forskningsprojekt som bidrog till att belysa den grekiska historien och kulturarvet på Cypern.

Hans Kungliga Höghet mottog blommor och bröd som gåvor från den lokala befolkningen, och den brittiska kolonialregeringen tog högtidligt farväl av honom vid ångfartyget, ackompanjerat av jubel och applåder från folkmassan.

Kronprinsens besök blev ett symboliskt ögonblick av vänskap mellan Sverige, Grekland och Cypern en dag som fortfarande minns 95 år senare.

Ypervorioi 

Svensk FN-soldat beskriver via brev från Cypern:"Turkiska soldater våldtog mammor och avrättade barn"

Aftonbladet 1974-09-06

I ett brev hem från Cypern 1974 berättar den svenske FN-soldaten Jan Eklinder, 29 år från Helsingborg, om hur turkiska soldater begick våldtäkter och avrättningar till och med mot barn. Han beskriver också hur människor fördes bort och aldrig kom tillbaka. Vid sidan av krigets grymheter skriver han om en annan vardag: de många hungriga katterna som soldaterna till slut tvingades fånga och avliva.

Aftonbladet har tagit del av brevet.

"Jan Eklinder, 29, från Helsingborg, har varit på Cypern i snart ett år.

”Vi har upplevt fruktansvärda grymheter, men ännu har vi inte blivit riktigt rädda” skriver han i ett brev hem till Sverige.

Av BO HAGSTRÖM

MALMÖ (Aftonbladet) – Jag vill inte spela hjälte, men ännu har jag inte varit riktigt rädd någon gång här nere.

Så skriver en av de svenska FN-soldaterna på Cypern, Jan Eklinder, 29, från Helsingborg, i ett brev hem till sina anhöriga.

Jan Eklinder har varit på Cypern sedan i oktober i fjol. Han tjänstgör i den 40 man stora svenska polisstyrkan, som är stationerade i Famagusta.

När han började sin tjänstgöring var breven hem mest kortfattade glada hälsningar från ön i solen.

Nu kommer breven mer sällan. Men i stället är de längre och tonen en annan.

BREVET FRÅN "KÄRLEKENS Ö"

Aftonbladet har fått ta del av Jan Eklinders senaste brev hem, avstämplat i Famagusta den 30 augusti.

”Jag förstår att ni där hemma läser i tidningarna om vår situation här på ’kärlekens ö’. Men jag ska här några rader försöka berätta lite mer om hur vi har det.

Vi som nu är kvar tio man bröt ihop redan i krigets inledningsskede och fick åka hem — börjar nu bli ganska slitna. Vi bor alla på kontoret av säkerhetsskäl och trampar bildligt och bokstavligt på varandra dygnet om.

Smårfätter märks då och då och vi är lite snarstuckna lite till mans. Alla de grymheter vi fått uppleva har säkert satt sina spår. Det är inte längre samma glättiga stämning som då ni hälsade på här nere.

Vi lyckades ganska dramatiskt evakuera vår civila personal, så numera får vi städa och laga mat själva. Det går faktiskt ganska bra. En av killarna är riktigt duktig på att laga mat.

Själv vill jag inte spela hjälte, men som sagt tidigare.. rädd har jag aldrig varit ...”

Jag ska berätta en del:

30 000 människor lämnade i panik Famagusta när turkarna började röra sig öster ut från Kyrenia. Turkarna tog stan lätt, eftersom alla (utom vi förstås) hade lämnat stan. Ett par dagar senare sa de på radion att man ville att folk skulle flytta tillbaka till stan.

Många människor försökte återvända, men stoppades söder om stan av turkarna. Folk drogs ur bilarna och deras ägodelar vräktes ut på vägen. Många togs till fånga, bl.a. tre flickor i 20-årsåldern som låstes in i ett hus. Resten fördes ut i en apelsinlund där de fick veta att de skulle avrättas.

Med fanns också två barn på tre år och några kring tio år. Turkarna sa att de också skulle skjutas eftersom de som vuxna skulle bli soldater.

14 personer avrättades. Flickorna som låstes in i ett hus och som säkert skulle våldtas lyckades fly.

En annan gång kom tre turkar till en grekby och hittade tre unga flickor. De försökte våldta dem, men en av flickorna gjorde för mycket motstånd. Hon sköts direkt. Just i samma ögonblick kom en svensk militärpatrull och avvärjde det hela.

En kväll under turkarnas första dagar i Famagusta kom en förtvivlad man in till oss och berättade att hans döttrar hade flytt. Nu hade turkiska soldater varit hemma hos honom och med våld fört bort hans tre döttrar, 15, 17 och 20 år gamla. Ingen har hört av dem sedan dess.

Aftonbladet 1974-09-06

MASSGRAVAR SOM STINKER

Trots att så många människor flydde var det några som inte hade möjlighet att åka. Vi har hjälpt alla dessa när vi lyckats få tag på dem. En gammal kvinna talade om var det fanns en ensam mor med två barn. Modern var i 25-årsåldern. När vi kom hem hade två turkar eller turkcyprioter våldtagit modern. Hon blödde kraftigt från underlivet, men eftersom hon bara talade grekiska kunde hon inte berätta för oss vad som hänt.

Grekerna har varit djävulska även de. Innan turkiska armén kom till vår del av ön var det grekerna som var herrar över turkcyprioterna.

I en by ställde de upp 12 personer mot en vägg och sköt dem. Kulhål, blodstänk och hjärnsubstans finns kvar på väggen. Liken grävdes ner med en caterpillar.

200 människor har försvunnit från en turkby nere vid Larnaca. De fördes i väg i buss mot Limassolhållet. Australierna har inringat området och funnit en trolig avrättningsplats. Det finns mycket blod på marken och det stinker lik. FN ska nu ha ner en helikopter för att leta efter massgraven.

Fyra dagar efter att turkarna tagit Famagusta hittade vi fyra lik på Famagustas gator. Tre av dem låg utanför det hotell, Famagusta Palace, där ni bodde när ni var här nere. Det var två män och en kvinna, alla i 70-årsåldern. De var skjutna med ett stort antal skott.

På en annan gata låg en annan gammal man. Han var skjuten med ett enda skott. En kompis och jag lånade en kärra och kopplade efter landrovern. Vi lastade liken i stora plastsäckar. Det luktade hemskt och liken var fulla av larver och flugor.

Ett par dagar senare hittade vi en bil stående på gatan. Gatans gengare låg på var sin sida om bilen, misshandlade och slutligen skjutna. En av dem hade armen avbruten. Jag fick vara med och gräva ner liken på kyrkogården.

TURKARNA VILLE SKRÄMMAS

Jag måste också berätta om första gången när turkarna kom till vårt högkvarter. Vi hörde att de åkte omkring i stan med pansarbandvagnar. Plötsligt kom de svängande in på vår gata. Den första stannade utanför vårt hus. Automatkanonen svängde runt och riktades mot ett hönshus på andra sidan gatan. En salva på tio skott brakade iväg och hönshuset försvann i ett moln.

Tydligen var de ute för att skrämmas. Men vi stod lugnt kvar på vår altan och tittade på.

Den senaste tiden har vi haft stora problem med hundar och katter. De har inte längre något att äta, ingenting kastas längre i soptunnorna. Därför är de väldigt närgångna.

Vi har pratat med chefen om att skjuta dem, men han ville inte att vi skulle lossa några skott. En dag när en turkisk patrull som vi fått fin kontakt med var här för att stjäla en lastbil på gatan frågade en av mina kompisar om de inte kunde skjuta hundarna.

Katterna är också hemska. Men vi har byggt en fälla som är min konstruktion.

Den manövreras med ett snöre och gillras med en köttbit. I den fällan har vi nu fångat 40 katter. Vi har avlivat dem genom att gasa med koloxid.

Vi måste göra så om huset inte ska översvämmas av katter. När de blir hungriga blir de desperata.

Nu slutar jag för den här gången. Var inte oroliga!"

Hälsningar

Jan

från ett härjat Cypern

Aftonbladet 1974-09-06

 Publicerades även på Cypern 

Ypervorioi

Avrättningar av druser och Turkiets maktspel i Syrien-PKK:s överraskande beslut–Kurdo Baksi om läget i Mellanöstern

                  Foto: Tor Johnsson 

Syrien är i kaos och Turkiet har stort inflytande i landet. Druser avrättas av beväpnade grupper på flera platser, och det finns tydliga tecken på att grupper med koppling till IS ligger bakom. Den syriska regeringen har i flera fall tillåtit att detta sker, och i vissa områden samarbetar den till och med direkt med IS för att skapa rädsla och splittring bland befolkningen

Turkiet har samtidigt ett stort inflytande i Syrien. Landet kontrollerar flera områden med hjälp av militär och väpnade grupper. Syftet är att minska det kurdiska självstyret och förhindra att kurder får mer makt.

Nu har PKK, den kurdiska gerillarörelsen, sagt att man vill lägga ner vapnen. Det är ett stort steg men väcker också frågor om framtiden.

Vad betyder det här för kurderna i Syrien? Varför dödas druser? Och hur påverkar Turkiet och IS utvecklingen i landet?

För att vi får svar på dessa frågor har vi intervjuat Kurdo Baksi, journalist och debattör, som i många år följt situationen i Mellanöstern. Han ger sin bild av vad som sker – och vad som väntar härnäst

Du skrev nyligen en artikel där du uttrycker tvivel kring Erdoğans löfte mot kurderna. Kan du utveckla varför du känner dessa tvivel?

Det är väldigt viktigt att kurdfrågan löses med fredliga medel. Den 27 februari meddelade Kurdistans arbetarpartis (PKK) ledare Abdullah Öcalan att PKK lägger ned vapnen och att PKK upplöser sig. Öcalans deklaration verkställdes i praktiken den 11 juli i år i irakiska Kurdistan, då 15 kvinnor och 15 män inom PKK brände ned sina vapen i en symbolisk ceremoni. Men nu måste Turkiet ge något tillbaka. Kurderna hoppas nu att kurdernas existens och identitet erkänns, samt att det kurdiska språket blir ett officiellt språk. Men jag tvivlar på att Erdoğan vill erkänna kurdernas rättigheter officiellt. Jag är rädd att han vill utnyttja kurderna för att sitta längre vid makten. Enligt den turkiska författningen kan inte Erdoğan kandidera en gång till till presidentposten utan stöd av 400 parlamentsledamöter. Utan kurder har inte Erdoğan just nu 400 röster för att ändra grundlagen.

Varför tror du att PKK har lagt ner vapnen just nu, med tanke på att Turkiet inte visat någon kompromiss i regionen? Är det något stormaktsland som tryckte på PKK att göra detta eller finns det något strategiskt intresse bakom beslutet?

Det finns flera orsaker. Efter 41 års strider vill inte PKK kriga längre utan sätta sig vid förhandlingsbordet. För det andra är det ju främst Erdoğan som vill att PKK lägger ned vapnen och upplöser sig självt. Erdoğans förhoppning är att ett fredsavtal med kurderna ska ge honom starkt väljarstöd men jag tror inte det. Hatet mot kurder, som Erdoğan själv odlat det senaste kvartsseklet, är stort i Turkiet. Detta innebär att nationalistiska turkar inte kommer rösta på Erdoğan ifall Turkiet ger kurderna kulturella eller medborgerliga rättigheter. Och kurderna är så arga på Erdoğan eftersom denne bland annat ockuperat syrisk-kurdiskt territorium och ligger bakom fängslanden av och mord på många kurder.

Ser du inte detta som ett riskabelt beslut efter att Turkiet stödjer Syriens nya regim och strävar efter att återuppta det Osmanska riket?

Jo, Erdoğan betraktar sig som en osmansk sultan och vill bygga ett neo-osmanskt imperium. Men hans planer kommer inte att fungera. Det kan vara så att PKK ingick vapenvila med Erdoğan bara för att kurderna i Syrien ska få självstyre.

Syriens nye ledare Al-Sharaa har tidigare lovat att förena alla minoriteter under den nya regimen, men i praktiken tycks det motsatta ske. Efter attacker mot kristna har nu även druser blivit måltavlor. Hur ser du på den här utvecklingen i Syrien?

Al-Sharaa är en syrisk nationalist och jihadist. Han vill inte ge några rättigheter till jihadister. Tyvärr har han organiserat beduinstammar och genomfört massakrer på druser i Suweida. Al-Sharaas säkerhetsstyrkor patrullerar drusiska gator med världens farligaste terrorrörelse Islamiska statens (IS) flagga på uniformen. Jihadister tvingar flera drusiska män att hoppa från balkongen men skjuter ihjäl dem innan de hoppar ner. Två jihadister tvångsklipper en religiös drusledares mustasch bara för att mustaschen är helig just för druserna.

Det värsta är att omvärlden ger stöd till despoten Al-Sharaa i Damaskus.

Hur ser Syriens kurder på den nuvarande utvecklingen? Känner de oro eller kanske svek från den nya regimen?

Kurderna i Syrien är mycket oroliga just nu och fruktar att bli nya måltavlor för den jihadistledda HTS-regimen. Kurderna litar inte på Al-Sharaa-regimen, varför de vill att Syrien ska bli en federal stat. Men USA:s Syriensändebud Tom Barrack krävde nyligen, i krångliga meningar efter ett möte med kurdledarna och HTS, att alla måste lyda de nya makthavarna i Damaskus blint.

Turkiet hotar att gå in i Syrien ifall Syrien delas i stater eller federalstater. Kurdernas framtid står på spel. Jag hoppas att omvärlden inte sviker kurderna, som har offrat 11 000 unga kurder för säkerheten i Mellanöstern och resten av världen. Hela världen måste tacka kurderna i Syrien för att de kan åka tunnelbana, flyga eller gå på konsert utan risken att mördas av jihadister. Vi kommer ihåg jihadisternas attentat i Paris, London, Köpenhamn och Bryssel.

Turkiets utrikesminister Fidan träffar regelbundet Syriens ledare Al-Sharaa, vilket tyder på ett tydligt turkiskt stöd för den nya regimen. Samtidigt har Israel gått in för att skydda druserna, något som Turkiet öppet kritiserat. Ser du tecken på ett slags kallt krig mellan Israel och Turkiet i Syrien?

Turkiet ser Al-Sharaa som en turkisk ambassadör i Damaskus. Detta retar Israel och Saudiarabien främst. Dock tror jag inte det blir krig mellan Israel och Turkiet i Syrien. Båda staterna kommer att störa varandra många gånger. Israel tål inte turkiska baser i Syrien och kommer ge taktiskt och kanske strategiskt stöd till kurder och druser för att säkra sin egen framtid och sina egna gränser mot den jihadistledda Damaskusregimen. Att kriga med Israel betyder att kriga med Donald Trump och USA. I och med att Erdoğan sitter vid makten i Ankara med stöd av Trump, skulle ett bråk med Trump innebära slutet för Erdoğan. Men vi kommer höra mycket obehaglig turkisk retorik de närmaste månaderna angående Syrien och Israel...

Iran och Hizbollah tycks ha tappat en stor del av sitt inflytande i Mellanöstern. Ser du Turkiet som den nya centrala aktören som nu försöker fylla det? Med vilka medel i så fall?

Ja, Turkiet försöker bli en central aktör i Mellanöstern. Turkiet vill ha kontroll över främst svaga stater som Syrien och Irak. Men EU, Israel, Egypten, Saudiarabien, Ryssland, USA och det just nu svaga Iran kommer inte att tillåta att Turkiet blir en central aktör i Mellanöstern. För det första är Turkiet inget demokratiskt land. För det andra har Turkiet ockuperat EU-landet Cypern sedan juli 1974. För det tredje har Turkiet ockuperat kurdiskt territorium i Syrien. För det fjärde vill inget land i världen att Turkiet förvandlas till ett neo-osmanskt imperium. Ett starkt Turkiet är ett hot mot den internationella säkerheten eftersom Turkiet samarbetar med jihadister helt öppet. Turkiet anses inte vara en normal stat.

Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard tog nyligen initiativ till att införa sanktioner mot israeliska ministrar. Samtidigt har vi inte sett några liknande initiativ från hennes sida mot Syriens regim, trots dokumenterade övergrepp och avrättningar av kristna och druser. Hur tolkar du denna tystnad?

Jag tycker att Sverige ska införa sanktioner mot hela den syriska regimen och protestera skarpt mot den nya regimens brott mot alawiter och druser. Sveriges tystnad kan bero på att Sverige inte vill reta Turkiet i fråga om jihadisternas Syrien. Sverige agerar inte ansvarsfullt längre när det gäller grundläggande mänskliga rättigheter. Det finns så mycket dokument som visar Al-Sharaa-regimens brott mot de mänskliga rättigheterna.

Erdoğan fängslar oppositionspolitiker. Många europeiska ledare visar öppet stöd till oppositionen. Tror du att oppositionen ska rädda Turkiets demokrati eller ändra Turkiets islamiska inriktning? Ska de i så fall acceptera kurdernas rättigheter?

Det är svårt att ge svar på denna fråga just nu. Oppositionen i Turkiet får inget betydande stöd av det internationella samfundet. Erdoğan kontrollerar just nu hela Turkiet med järnhand, men han kan inte vinna ett val igen. Om Erdoğan tillåter president- och parlamentsval igen, kommer Turkiet inte att bli en islamistisk stat. Om Erdoğan inte tillåter några val igen, är jag orolig att Turkiet inte kommer bli en demokrati på många decennier. I slutet av detta år kommer vi veta mer om vilken riktning Turkiet rör sig mot.

Turkiet och Libyen har kommit till ett nytt avtal om EEZ, ekonomisk zon, något som ignorerar Greklands suveräna rättigheter. Tycker du att detta avtal är en del av Turkiets strategi för att utöka sitt inflytande i regionen?

Ja, absolut. Turkiet har alltid betraktat Libyen som ett turkiskt län. Libyen var länge en osmansk koloni. Efter Muammar al-Gaddafis fall etablerade Turkiet flera baser med soldater i Libyen. Dessutom är Turkiets ekonomi mycket svag, varför landet gör allt för att hämta pengar från utlandet. Jag hoppas nu att EU ger stöd till sitt medlemsland Grekland, eftersom Turkiet ignorerar ett EU-lands suveräna rättigheter.

Enligt turkiska medier har Turkiet och Syrien nått en överenskommelse om att etablera en exklusiv ekonomisk zon (EEZ) i östra Medelhavet. Vad innebär ett sådant avtal, och i vilken mån är det förenligt med internationell rätt?

Som jag nämnde tidigare är Turkiets ekonomi väldigt dålig. Jag tror inte detta avtal är förenligt med internationell rätt. EU har inte sett varmt på detta avtal. Det inbegriper även det turkiskt ockuperade Cypern. Ockupationsstaten Turkiet borde inte få tillgång till handel och andra saker på cypriotiskt territorium. Turkisk media skriver att avtalet ska gynna det turkiskt ockuperade Cypern.

Enligt Europeiska medier har flera europeiska stater gett grönt ljus för att leverera bland annat 40 Eurofighter-stridsflygplan till Turkiet. Varför betraktar Europa Turkiet som en viktig allierad, och varför sker denna militära upprustning just nu?

Europa anser att Turkiet är en viktig allierad eftersom Turkiet inte tillåter asylsökande att komma till Europa och kan leverera soldater vid ett stort krig mot Ryssland. Under tiden kommer Turkiet få vapen och pengar för att inte närma sig för mycket till Ryssland. Makabert politiskt spel kan man tycka, men så är läget. EU har gett ett uppdrag till Italiens premiärminister Giorgia Meloni att hålla sig väl med Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan, så att inga asylsökande kommer till Europa. Men Europas snälla linje mot Turkiet kan kosta Europa mer än vad man tror. Om det inte blir demokrati i Turkiet de närmaste åren kommer miljontals medborgare i Turkiet att söka sig till Europa.

Ypervorioi 

En svensk kör buss på Cypern:"Lägre lön men livet är fyllt av sol, hav och god mat – och en vardag som ger mer glädje"

När Tommy Lundberg från Sälen besökte Cypern för första gången som fyraåring, anade han inte att ön en dag skulle bli hans fasta punkt i livet. Efter många resor dit varje år, och med en nära relation till en cypriotisk familj, tog han steget fullt ut 2019 och flyttade permanent.

– "Jag har älskat Cypern sedan första besöket. Kände mig som hemma. Många av mina kollegor sa att 'du är ju en cypriot redan', för jag förstod kulturen och livet här."

I dag kör han buss i Larnaka, bor med sin partner och njuter av ett enklare och bättre vardagsliv. Trots längre arbetsdagar och hetsig trafik upplever han något han inte hittade i Sverige värme, gemenskap och en annan livskvalitet.

Här berättar han om vardagen bakom ratten, om cypriotisk matglädje och varför han inte ångrar att han inte bytte norr mot söder.

När flyttade du till Cypern och vad var det som fick dig att ta steget?

– Jag flyttade till Cypern permanent 2019, men tog lite uppehåll för att undanfly från lockdown under coronatider. Sen när dom tog bort restriktioner blev jag kvar permanent igen. Jag har ju besökt Cypern sedan 1994 då jag var 4 år och besökte varje år eftersom min mormor och morfar bodde här på vintertid. Jag träffade en person och vi blev goda vänner, så jag besökte minst en gång i månaden i fem år innan 2019. Jag tog steget eftersom jag fick bo med en cypriotisk familj,en av dem är min partner idag.

Vad var din första känsla när du var på plats? Var det svårt att anpassa dig på Cypern? Var det kärlek vid första ögonkastet eller kulturkrock?

– Jag har älskat Cypern sedan första besöket. Kände mig som hemma. Många av mina kollegor sa att "du är ju en cypriot redan" för att jag förstått kulturen. Kände att det var lättare att anpassa sig här än i Sverige – där är folket lite svårare.

Hur ser en vanlig dag ut på Cypern?

– En vanlig arbetsdag kliver jag upp vid 4 på morgonen, åker till jobbet vid 4:45 och börjar dagen 5:30. Jag kör buss i Larnaka fram till cirka 14:05. Sedan åker jag oftast till stranden för ett dopp, vidare till Nicosia för vardagssysslor hemma som att städa. Umgås med familjen.

En fördel och en nackdel med Cypern?

– Fördelen är cyprioterna och livskvaliteten. Nackdelen är allt ska göras med papper och stämpel. Väldigt lite är digitalt, till skillnad från Sverige där Bank-ID löser allt. Det saknar jag faktiskt.

Du jobbar som bussförare. Hur känns det? Är det avslappnat eller stressigt?

– Det känns helt okej. Man lär sig vara avslappnad trots att det är katastrof i trafiken – cyprioter parkerar hur som helst eller struntar i regler, plus turister som kör på fel sida. Vissa dagar kan vara stressiga och hetsiga… men man måste vara chill som person.

Hur reagerade dina kollegor och din chef eller andra cyprioter när de fick veta att du är svensk?

– De reagerade jättebra, eftersom jag är den enda svensken. Många brukar prata om gamla goda tider när det bara var svenska turister här och hur härliga de var. Det är kul att höra! Men det finns ju gamla cyprioter som är emot att utlänningar kör buss – men jag bevisade att det fungerar. Jag kommunicerar på grekiska med dem. Första dagarna när jag var dålig på grekiska var de kritiska, typ "du måste lära dig grekiska!"

Det finns stor debatt i cypriotiska medier om trafikkaoset i Nicosia. Hur upplever du det? En del kallar Cypern för organiserad anarki – håller du med?

– Jag avskyr att köra i Nicosia på grund av hemska trafiken. Så jag kör inte där om det inte krävs.. men jag bor i Latsia så jag har allt nära mig som Mall of Cyprus, parken, och sånt så jag slipper ju de värsta gatorna. 

Fick du lära dig vissa dagliga fraser eller svordomar på grekiska?

– Självklart! Det är det enda man använder i trafiken (skratt). Som "gam...", "gam. to sh... mou", "re gare"… Men dagliga fraser är viktigare, som "god morgon", "biljetten kostar 2,40" osv.

Hur hanterar du de hetlevrade cypriotiska bilförarna? Tutar du tillbaka eller ler du bara som en svensk?

– Det bästa är att vara helt neutral. Inte le, inte sur min – bara neutral. Det triggar dem minst. Har man kört för länge i Sverige blir man chockad över hur närsynta förarna är här. Allt sker i sista sekunden. Ibland testar de mig, men inser sen att det inte funkar. Vissa är dryga. Det beror på mitt humör – är jag tjurig tutar jag tillbaka.

Vad tycker du om den cypriotiska maten? Har du några favoriträtter?

– Absolut, många rätter är jättegoda! På helgerna blir det ofta kött- eller fisk-meze med familjen. Min favorit är sheftalia – jag är kräsen, men Troodos gör de bästa. Pafos tillsätter kanel i sina, det är speciellt.

Saknar du den svenska maten eller är det bara halloumi och souvla som gäller nu?

– Jo, det gör jag. Men jag bor bara 4 minuter från IKEA om jag blir sugen på köttbullar! Brukar också baka vaniljbullar till familjen – väldigt uppskattat.

Skulle du rekommendera fler svenskar att leva eller jobba på Cypern? Varför?

– Det beror på personen. Cypern har tuffare klimat, längre arbetsdagar, mer stress, lägre lön. Jag gick ner nästan 20.000 SEK i lön. Men livskvaliteten här är bättre mer sol, mer bad och freddo som jag inte kan leva utan. Det är lättare att träffa folk, och man blir alltid bjuden på mat och dryck. I Sverige betalar man allt själv (skratt)

Η συνέντευξη αναδημοσιεύτηκε σε Κυπριακό ΜΜΕ 

Ypervorioi

Cypern 1975:När Astrid Lindgren och andra svenska kvinnor krävde att flyktingarna skulle få återvända hem

     

Nikosia, 14 april 1975 – Mitt i det spända politiska läget på Cypern reste en grupp internationellt kända kvinnor, däribland flera svenska kulturpersonligheter, till ön för att delta i "Kvinnornas marsch för fred och avspänning". Syftet med marschen var att visa solidaritet med civilbefolkningen, uppmana till nedrustning och dialog – samt att kräva att flyktingar skulle få återvända till sina hem.

Flera svenska profiler stödde initiativet. Bland dem fanns barnboksförfattaren Astrid Lindgren, som skrev under ett offentligt upprop till stöd för marschen. På plats fanns andra svenska namn som Birgitta Trotzig, Barbro Alving (Bang) och Kerstin Anér, som tillsammans med kvinnor från hela världen bildade en stark internationell fredsdelegation.

Marschen samlade deltagare från över 40 länder – bland dem Melina Mercouri från Grekland, Madame Binh från Vietnam, Gihan Sadat från Egypten och Simone de Beauvoir från Frankrike. Tillsammans ville de mana till fred på den delade ön, där FN-trupper försökte upprätthålla vapenvilan mellan grek- och turkcyprioter.

Turkiska ockupationssoldater gräver befästningar

Enligt TT-Reuter började turkiska ockupationssoldater gräva befästningar nära den brittiska Dhekelia-basen i södra Cypern, i ett försök att hindra vad de uppfattade som en potentiell anstormning av grekcypriotiska och utländska kvinnor. Demonstrationen väckte oro – särskilt från turkisk ockuperade sida – över möjliga provokationer, men arrangörerna insisterade på att marschen var fredlig och symbolisk.

Massiv uppslutning trots varningar

FN:sepresentanter varnade för att tidpunkten kunde vara känslig, men kvinnorna valde att fortsätta. Marschen genomfördes med värdighet och beslutsamhet.

Göteborgs Posten 19 April 1975

Ypervorioi 

Erik Hellsborn (SD):"Sverige ska stödja EU:s insats i Armenien och inte följa Turkiets offensiva ambitioner"

I en tid präglad av geopolitiska spänningar och osäkra internationella relationer är Sveriges utrikespolitik i Kaukasus och särskilt Armenien av stor betydelse. För att bättre förstå Sveriges strategi och engagemang i regionen, har vi ställt en rad viktiga frågor till riksdagsledamot Erik Hellsborn (SD). Här följer en sammanfattning av hans svar på de mest aktuella frågorna rörande Sveriges roll i Armenien, samt de utmaningar och möjligheter som Sverige står inför i sin utrikespolitik i regionen.

Hur ser du på Sveriges roll i internationella säkerhetssamarbeten som EU:s civila uppdrag i Armenien (EUMA)?

Erik Hellsborn: EU observationen i Armenien fyller en viktig funktion. Som ett medlemsland i EU ska Sverige givetvis även fortsättningsvis vara en aktiv del av denna.

Vad bör Sveriges strategi vara för att stödja en fredlig lösning i Nagorno-Karabakh, samtidigt som vi uppmuntrar Armenien att närma sig EU?

Erik Hellsborn:Ambitionen ska vara att fortsatt stödja en utveckling för demokrati och anti-korruption i Kaukasien. Mer exakta strategier för att uppnå detta lämnar jag åt personer med bättre detaljkunskap än mig. Gällande Nagorno Karabach är det upp till Armeniens demokratiskt valda styre att formulera vad för krav och slutmål man vill föra fram i diskussionerna med Azerbajdzjan. Det är givetvis svårt att ta ställning innan allt detta är formulerat, men jag utgår ifrån att man från Armeniens sida kommer framföra rimliga synpunkter.

Hur tycker du att Sverige kan bidra till att lindra de humanitära konsekvenserna för civila, både i Armenien och i de områden som berörs av konflikten?

Erik Hellsborn: Sverige har och ska fortsätta vara en röst för demokrati och mot tyranni och orättfärdigt våld. Finansiellt stöd är dock något annat. Medan Sverige tidigare varit en av världens främsta biståndsgivare, så ser vi oss tvungna att omprioritera nu. Det ökade hotet från Ryssland i kombination med en epidemi av grov organiserad brottslighet innebär att vi måste satsa mycket mer på försvar och polis, snarare än bistånd. Mer finansiell hjälp från Sverige kommer därför bli svårt.

Vad tycker du om samarbetet mellan Sverige och Armenien när det gäller kultur och utbildning? Finns det utrymme för Sverige att spela en större roll i att främja kulturellt utbyte och akademiska samarbeten med Armenien?

Erik Hellsborn: Jag kan dela med mig av en anekdot: När jag besökte Brandy-tillverkaren Ararat våren 2023 visade de mig en karta över europeiska länder som de exporterade till. Sverige fanns inte med. Men när jag tittade på Systembolagets sortiment ett år senare så hade deras produkter tillkommit, vilket gjorde mig glad att se. Med det sagt finns det förstås mycket mer att göra. Kulturellt utbyte är avgörande för att skapa en gemensam ”vi”-känsla, där såväl Armenien själva som Europa, ser Armenien som en del av den västerländska civilisationen.

Konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien, särskilt kring Artashat har orsakat mycket lidande och oro för regionens stabilitet. Samtidigt har Azerbajdzjan fått stöd från västländer på grund av sina energiintressen. Hur tycker du att EU bör förhålla sig till dessa affärsintressen samtidigt som man uppmuntrar ett fredligt och demokratiskt förhållningssätt till konflikten och landets interna politik?

Erik Hellsborn: Europa gjorde ett stort misstag när man till stora delar gjorde sig beroende av diktaturen i Moskva för energiförsörjning. Detta inser de flesta idag, men det är en bisarr situation när lösningen blev att istället göra sig beroende av diktaturen i Baku. På kort sikt är det ett problem som är svårt att lösa, Ryssland hotar Europa på ett sätt som Azerbajdzjan aldrig kan. Att handla med de senare är därför det minst dåliga alternativet. På längre sikt är lösningen elektrifiering. Det framtida Europa ska klara sin egen energiförsörjning, utan att göra sig beroende av diktaturer och skurkstater.

Azerbajdzjan kritiseras ofta för att kränka mänskliga rättigheter, inklusive yttrandefrihet och pressfrihet. Vad tycker du att EU och Sverige bör göra för att förbättra situationen för människorättsaktivister och politiska dissidenter i Azerbajdzjan?

Erik Hellsborn: Sverige ska vara tydliga i sin kritik mot Azerbajdzjans bristande demokrati och brott mot internationella konventioner, och lyfta detta i relevanta internationella forum.

Turkiet har erbjudit både politiskt och militärt stöd till Azerbajdzjan under konflikten i Artsakh. Hur tycker du att EU och Sverige bör förhålla sig till detta stöd, särskilt när det handlar om användning av vapen och militär hjälp som kan eskalera konflikten?

Erik Hellsborn:Vad som skedde i Artsakh var helt uppenbart en etnisk rensning, vilket givetvis är skäl för hård kritik mot Azerbajdzjan. Även Turkiet måste kunna kritiseras omför sin roll. Genom Nato är Sverige och Turkiet visserligen allierade, men det är bara en militär allians, och inget som bör stå i vägen för att kunna framföra legitim kritik.

Turkiets stöd till Azerbajdzjan ses också som en del av dess strategi att stärka sitt inflytande i Kaukasus. Hur anser du att EU och Sverige bör navigera dessa geopolitiska intressen i sin utrikespolitik, särskilt med tanke på de spända relationerna mellan Turkiet och Armenien?

Erik Hellsborn: Detta är förstås en svår fråga då vi är allierade med Turkiet genom Nato. Blir Turkiet attackerade är vi skyldiga att hjälpa dem. Det betyder dock inte att vi har någon skyldighet att stödja landets offensiva ambitioner, tvärtom bör detta kritiseras när det är skäligt att göra. Exempelvis som vid stödet till Azerbajdzjan i Nagorno Karabach.

Armenien har ett stort behov av att diversifiera sin energiförsörjning. Hur bör EU, och Sverige i synnerhet, hjälpa Armenien att minska beroendet av Ryssland för energi och utveckla mer mångsidiga och hållbara energimarknader?

Erik Hellsborn:Att vara öppna och välkomnade för europiska företag är gynnsamt. Något vi kan se genom exempelvis svenska Evolutions etablering i Armenien. Att ge goda villkor för europeiska energibolag kan locka dem att etablera sig, och hjälpa till att bygga upp ny energiinfrastruktur.

Ypervorioi