Den kurdiska frågan befinner sig åter i ett avgörande skede. Samtidigt som PKK har kommit överens med den turkiska staten om avväpning och upplösning har SDF som självständig militär styrka i Syrien kommit till sitt slut. Därmed växer frågorna om vad kurderna faktiskt får i utbyte och vilka rättigheter de kommer att garanteras i framtidens Syrien.
I en intervju med Greek radio and news in Florida ger den svensk-kurdiske journalisten och författaren Kurdo Baksi sin syn på utvecklingen. Han menar att det ännu är för tidigt att tala om en verklig lösning på den kurdiska frågan och varnar för att kurdernas politiska, språkliga och nationella rättigheter fortfarande saknar tydliga garantier.
Hur ser du på den nya överenskommelse mellan PKK och Turkiet? Är det här början på en verklig fredsprocess eller främst en taktisk manöver från Erdoğan?
Den nya lagen är en överenskommelse mellan PKK och den turkiska staten. Drygt 3 500 PKK-gerillamän ska lämna sina vapen och få amnesti i Turkiet.
Vi kan inte prata om en verklig fredsprocess mellan kurderna och Ankara just nu. Många har missförstått vad som egentligen händer i Turkiet just nu. Det handlar om en taktisk manöver från Erdoğan. Erdoğan vill bara förlänga sin mandatperiod. Utan kurderna kan han inte ändra grundlagen. Erdoğan vill inte ge några nationella, etniska, språkliga eller kulturella rättigheter till kurderna.
PKK har krävt garantier för politiska och demokratiska rättigheter innan en fullständig avväpning. Vilka konkreta reformer skulle Turkiet behöva genomföra i så fall?
Det är oklart om PKK har krävt garantier för kurdernas politiska, kulturella och demokratiska rättigheter. För att kurderna ska börja få sina rättigheter måste först den turkiska författningen förändras. I den nya författningen måste kurdernas existens erkännas redan i början av författningen. Sedan måste paragraf 66 i den turkiska författningen, som säger att alla i Turkiet är turkar, tas bort. För det tredje måste det kurdiska språket erkännas officiellt. Det kurdiska språket i Turkiet är under hot och måste räddas.
Hur ser du på samarbetet mellan Turkiet, Pakistan och Saudiarabien? Vad syftar det till?
Det är ett märkligt sunnimuslimskt samarbete mellan en stat som har mycket pengar, en stat som är NATO-medlem och har en stor armé och en stat som har kärnvapen. Detta samarbete är oseriöst. Samarbetet har bara ett enda syfte: utpressning mot USA. Jag tror att dessa stater inte litar på USA:s president Donald Trump och att de, för att få hans stöd, bildar ett samarbete. ”Alla för en, en för alla” är deras slogan, men nu när Israel bombar syriska/turkiska militärbaser blundar Saudiarabien och Pakistan. Och när Saudiarabien angrips av jemenitiska rebeller struntar Turkiet och Pakistan i detta.
Varför tror du att Egypten ännu inte har gått med i detta samarbete?
Egypten vill inte förstöra sina internationella kontakter genom att ta plats i detta samarbete. Egypten har ett stort ekonomiskt samarbete med Indien, som är i konflikt med Pakistan. Egypten är en gammal ottomansk koloni, och därför är man rädd för att Erdoğan ska bli tongivande i ett sådant samarbete. Egypten vet också att detta samarbete till stor del handlar om att motarbeta Israel, Grekland och Cypern. Egypten gillar inte heller den turkiska militära närvaron i Libyen och Syrien osv.
Netanyahu kritiserar Erdoğan och talar om Turkiets behandling av kurderna. Hur reagerar kurderna på det?
Många kurder är glada över att Israel bombar i Syrien och kritiserar Erdoğan. Men PKK och dess ledare är inte glada.
Israel bombade en bas i Syrien och USA:s ambassadör i Turkiet kritiserade Israel. Hur ser du på hans roll?
USA:s ambassadör Tom Barrack i Turkiet är en Erdoğan-vänlig diplomat. Det är olyckligt att Trump har utsett Tom Barrack till ambassadör i Turkiet. Han är fientlig mot kurderna och blundar för att Turkiet etablerar sig alltmer i Syrien, Libyen osv.
Hur ser kurderna i Syrien på konflikten mellan Israel och Turkiet?
I tysthet är majoriteten av kurderna glada över konflikten mellan Turkiet och Israel. Många kurder undrar om det handlar om valet i Israel i oktober i år eller om konflikten kommer att fortsätta även efter valet. Kurdistan och Israel som grannstater har i decennier varit en dröm för många kurder …
Vad får kurderna konkret i utbyte mot att lämna sin egen militära styrka?
Kurderna får inte mycket i gengäld. Det kurdiska språket blir officiellt i den syriska författningen eller undervisningsspråk. Kurdiska studenter får ha två timmar kurdiska i veckan som främmande språk. Detta har irriterat många kurder i Syrien. SDF-ledaren Mazlum Kobani blir rådgivare vid presidentkansliet i Damaskus. Den kurdiska ”utrikesministern” Ilham Ahmed utses till parlamentsledamot. Kurderna får fira det kurdiska nyåret Newroz. Det är allt.
Är detta också ett resultat av förhandlingarna mellan Turkiet och PKK?
Ja, det kan man säga. Just nu vill jag inte gå in på detaljer. Vissa uppgifter måste dubbelkollas.
Är detta början på en verklig lösning av den kurdiska frågan eller bara slutet för SDF?
Det här är bara slutet för SDF, inte en lösning av kurdfrågan. Förr eller senare kommer kurderna att kräva sina nationella rättigheter i den syriska författningen. Drygt 3 miljoner kurders rättigheter kan inte ignoreras.
Ypervorioi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar