Svensk FN-polis, Alvar Johansson, beskriver den dystra bilden av Cypern efter den turkiska invasionen 1974. “Turkarna plundrade systematiskt allt av värde”, säger han och kritiserar FN:s passivitet och oförmåga att skydda de kvarvarande grekcyprioterna.
Värnamo tidning 1975-11-04
FN-polis berättar om läget på Cypern
— Det är nedslående att se de förhållanden som råder i den norra delen av Cypern, som ockuperas av turkarna. Hotellen står tomma och den ekonomiska verksamheten, förutom jordbruket som fortfarande fungerar i vissa områden, har stannat av. Den nytillträdde FN-polisen Alvar Johansson från Lanneryd, som har erfarenhet från två tidigare FN-uppdrag, jämför med situationen efter den turkiska invasionen förra året. Och värst av allt: FN-insatsen har i praktiken inte lyckats hjälpa dem som blivit instängda.
Neutraliteten verkar ha lett till en förlamning som på ett provocerande sätt utnyttjas av dem som har intresse av att gynnas själva. Och de är många. På den turkiska sidan av den linje som skiljer greker och turkar i norr har plundring skett i stort sett ostört. Mycket tyder på att turkarna systematiskt plundrade allt av värde från butiker och industrier för att föra det till Turkiet. Hur ekonomin ska kunna återhämta sig återstår att se; inte ens grekernas flykt söderut verkar avta. Situationen har snarare försämrats sedan i höstas, särskilt inom turismen, som tidigare var en viktig sektor för ön.
Toma hotell
— När jag var på Cypern första gången 1965 fanns det i ett visst område 4–5 hotell. Under mitt andra FN-uppdrag 1970 hade antalet stigit till 25, och nu finns det 110, som alla var fullbelagda fram till förra året. Nu står de tomma. Den grekiska personalen har lämnat och turkarna har inte kunnat eller velat ta över dem.
Den vackra stranden runt Famagusta, välkänd för många svenskar, ligger idag öde. Omkring 200 000 flyktingar från den ockuperade delen av ön finns nu i söder. Hjälpen består framför allt i att grekcyprioterna, fulla av optimism, försöker bygga upp ett nytt liv på den del av ön som återstår och hjälper sina släktingar som fortfarande lever i små enklaver i norr — när turkarna tillåter det förstås, eftersom de är mycket misstänksamma och knappt tillåter någon passage över linjen.
Poliser betalade ut pensioner
I den utsträckning FN-personalen kunde göra något konkret handlade det mest om socialt arbete. Alvar Johansson berättar att en av hans uppgifter som polis var att föra pensioner från södra sidan till äldre som stannat kvar i grekiska byar i norr — det var enda sättet de kunde få sina pengar.
Men de mänskliga tragedier han såg och som FN inte lyckades förhindra var nedslående, och detta minskade respekten för FN:s arbete. Tyvärr utnyttjade även ohederliga element FN:s oförmåga att upprätthålla sina beslut om de mänskliga rättigheterna.
Greker fördes bort med tvång
En gång upptäckte FN-poliser att turkarna lastade äldre personer, 72 till 93 år gamla, på en buss för att föra dem från en grekisk by inom den turkiska zonen till en okänd plats. Ingen visste vart, eftersom språkproblemen gjorde kommunikationen svår både med turkarna och de äldre grekerna.
FN-högkvarteret kunde inte ens ställa upp med tolk innan de fått en “fullständig skriftlig rapport”. Under de fyra timmar som diskussionerna mellan poliser och turkar pågick fick de äldre vänta i en kvav och het buss, tills poliserna till slut tvingades låta den köra. Trots löften om att de skulle föras till en by nära de grekiska gränserna kördes bussen till Nicosia. Vad som därefter hände med de äldre grekerna fick ingen någonsin veta.
Potatisåkern
Ett annat exempel på vad som hände i byarna: när skiljelinjen drogs hamnade en bondes åker delvis på den turkiska sidan och delvis på den grekiska, där han bodde. Under sådd och skötsel av potatisarna var det inga problem; ingen hindrade honom från att gå över. Men när det blev dags för skörd stoppades han. Turkarna hävdade att åkern tillhörde dem och tog potatisarna.
En annan bonde som hade några ventiler till bevattningssystemet på den turkiska sidan och försökte laga dem blev skjuten i ryggen. Den neutrala utredningen och obduktionen visade att han sköts medan han hukade för att ta sig tillbaka under stängslet till sin egen sida. FN:s rapport slog fast att skottet avlossades “av misstag”, eftersom vakten trodde att det var en sabotör som närmade sig från turkiskt område.
Trots allt positiv
Trots allt han upplevt säger Alvar Johansson att han fortfarande har en positiv syn på livet på Cypern. Kamratskapet inom FN-styrkorna var utmärkt, oavsett nationalitet. Den civila polisen, som han tillhörde, bestod av personal från Australien, Österrike och Sverige, medan de militära styrkorna hade personal från Kanada, Finland, Danmark och England.
Poliserna hjälpte den lokala polisen med information och assistans på grund av konflikterna mellan greker och turkar, medan militären ansvarade för rapportering till högkvarteret och gränspatrullering.
Det verkar nu som att en neddragning av FN-styrkorna är att vänta.
— Våra efterträdare är betydligt färre än vi var, säger Johansson.
Samarbete med australiensare
En del av sin tjänstgöring tillbringade Johansson tillsammans med den australiska polisen.
— Det var en trevlig period som jag inte skulle vilja vara utan, säger Alvar. Jag skulle gärna återvända någon gång till Cypern som turist — men av FN-arbetet har jag fått mer än nog.
 |
| Värmano tidning 1975-11-04 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar