Den 13 september 1947 skrev Aftonbladet om de judiska flyktingar som hade lämnat Trelleborg ombord på fartyget Ulua med Palestina som mål. Resan slutade dock inte där. Fartyget stoppades av brittiska styrkor och passagerarna fördes till interneringsläger på Cypern. Genom brev från flyktingarna skildrade tidningen väntan bakom taggtråden, hungerstrejken, den svåra hettan och ovissheten om när de skulle få fortsätta resan mot Palestina.
”ULUAS” PASSAGERARE BIDAR SIN TID I CYPERN
JUDEFARTYGET ULUA tar här ombord sin levande last i Trelleborg. Båtens kondition var så dålig, att de svenska myndigheterna helst hade velat neka sjövärdighetsbevis.
Var är Ulua-resenärerna? Frågan har aktualiserats genom den uppseendeväckande judetransporten till Hamburg. AB har nu lyckats få brevkontakt med ett par av de judar, som lämnade Sverige med Ulua och kan i dag lämna svaret på frågan: De 600 judar som reste ut från Trelleborg är f. n. internerade på Cypern.
Myndigheterna lägger fortfarande svåra hinder i vägen för inresa i ”Det heliga landet”, och kvoten för avresa från Cypern, där åtskilliga tusentals judar bidar sin tid, snarare minskas än tvärtom.
— För en tid sedan kungjorde engelsmännen heter det i brevet till AB, att 750 personer skulle få resa. I sista stund ändrades siffran till 375, varpå vi etablerade den hungerstrejk, som enligt vad vi hört, gav eko över hela världen. Det var en beklämmande syn att se dessa 750 kamrater sitta resklara på sitt bagage strax innanför taggtrådsgrinden, medan de beväpnade vakterna patrullerade utanför.
— Vi skall lämna Cypern i den ordning vi kommit hit, och det innebär att vi, som kom med Ulua, skall resa i december. I bästa fall...
— Det finns emellertid tusentals, som har kommit senare än vi, samtidigt som vi mer och mer börjat bli betraktade som veteraner på området.
— Det värsta här är hettan och långtråkigheten. Vi har ingenting att arbeta med här och därför känns tiden dubbelt lång. Nu förströr vi oss i stället så gott det går med att läsa hebreiska, sjunga hemlandssånger och ordna grammofonkonserter. Glädjeämnena är det lika ont om som om vatten i brunnarna här.
”Ulua” blev ”Chaim Arlosorow”
När Ulua lämnade Trelleborg trodde man att fartyget var så fullastat som det rimligtvis kunde vara. Man blir därför förvånad när man i cypernbrevet läser att passagerarantalet så småningom växte till mer än det dubbla.
— När vi kom fram till Palestinas kust — fartyget hade då döpts om till Chaim Arlosorow — hade vi inte mindre än 1,400 passagerare ombord. Vi blev prejade av ett brittiskt örlogsfartyg just som vi bildligt talat stod på tröskeln till våra drömmars mål. Det må därför vara förlåtligt, att vi uppfylldes med hat och gjorde väpnat motstånd. Britterna var emellertid överlägsna och dirigerade så småningom Chaim Arlosorow alias Ulua till Cypern. Under motståndet kastade sig ett tjugotal av passagerarna i vattnet men blev genast uppfiskade av engelsmännen.
— Det skall visserligen erkännas att förhållandena ombord ur alla synvinklar sett var under all kritik, men vi skulle underkasta oss ännu värre villkor än så för att komma till Palestina, slutar brevet.
Ypervorioi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar